Aftonbladet – 14 juli 1856, sida 2

Det skulle vara alltför långt att berätta... må det vara er nog, att jag är säker på allt hvad jag sagt.n Åh, berätta ess i alla fall hvad: ni vet... ty det lönar, min själ, nog mödan att man tar reda på sjelfva härftråden. Jag kan icke säga någonting mera än hvad jag redan sagt, utan att förråda en bigthemlighet, sade brodern Robert kallt. Känner konungen den ? Nästan. Men jag har icke alltför mycket velat bedröfva den stackars monarken, som, mina klagovisor förutan, ändå grämer sig öfver höfvan... och rätt har han deri... var då icke en armå i Lothringen, en i Picardiet och-en i södra Frankrike Gudi nog för att utarma landet?... och nu skall han äfven behöfva skicka en till Champagne l Utom att de kanske skulle våga ett anfall mot Paris, om konungen lemnade staden. aJag delar fullkomligt er åsigt, herr Esperance ! utropade munken lifligt. Der stån j nu begge två, kallt uppräknande alla olyckor hvilka inträffat och-som ännu kunna inträffal utropade chevalieren häftigt, men ingendera säger ett enda ord om något botemedel... någon bjelp.n Hjelp !... muämlade Pontis och satte sig upp, med våld försökande att skaka bort de ångor, hvilka omtöcknade hans förstånd. Bjud till att hålla munnen på dig, dul ropade Orillon barskt till den stackars gardisten; eller jag skall min själ nog låta hälla vinet ur dig ! Har icke heller vår broder Robert något godt råd att gifva oss... hans stora vishet skall kanske skänka oss ett säkert räddningsmedel ? Vishetenn, svarade munken, säger dettas förstår orsaken, osh du undanrödjer med detsamma följderna.n i