virrvarr, märker man hos några af den nyaste tidens skulptörer: i flera af Rauchs, Fogelbergs, Jerichaus m. fl:s arbeten. Det mest betydande af de arbeten, som allmänheten finner inom afdelningen för skulptur på denna exposition, är utan tvifvel en gipsafgjutning af Jerichaus jägaren och pantern. Jerichau är en dansk konstnär, som länge var obemärkt och haft att kämpa med de största svårigheter, men som numera vunnit fullt erkännande och utan tvifvel går en ärofull framtid till mötes. Hans sköna jagtgrupp måste ovilkorligt draga uppmärksambeten till sig, äfven om den befunne sig mid uti en samling af framstående mästerverk. Det är en ung jägare, endast beväpnad med ett kort jagtspjut och stadd i den äfventyrligaste strid med en panterhona; med venstra handen håller han en panterunge, som han röfvat ur boet; men modren har upphumit röfvaren och angriper honom; hon har hKuggit sin venstra framklo in uti hans sida, medan hon med den högra griper efter ungen; med högra armen riktar jägaren en dödsstöt åt djuret. Det är en grupp, som Har eh helt annan karakter än t. ex. Kis arazon till häst, angipen af en figer (uppstäld utanför museum i Berlin); der är alltsammans tcknisk bravur och våldsamt effektsökeri, utan djupare innehåll; Hör åter mildras det fruktansvärda , bortfaller allt det gräsliga i en dylik scen, genom-ett visst andligt djup; man fängslas icke mindre af det lugna uttryck af medveten styrka och gjälsnärvaro, som man finner hos jägaren, än af det djupa nästan bedjande uttryck, som man ser hes den angripande pantern öch hvilket låter åskådaren liksom ana moderskärleken äfven hog det glupande vilddjuret. Denna grupp, som både i Danmark och i Rom, der den af konstnärn skapades, tillvunnit sig stor beundran (se Å. Stahrs Ein Jahr ih Falien), måste äfven hör af alla konstvänner beträktas med det mest odelade intresse. Prof. Qveärnströms dp a fickör, öfver: raskade i badet, är fader, räskt öeh fäfur