Bildande konst. (Konstexpositionen II. — Ioenyre de Fogelberg. — Notiser.) Att vår tid är en öfvergångsperiod visar sig utom på andra områden äfven inom konsten. sAfven dess bästa företeelser förefalla antingen såsom ett lyckadt genljud af en tid, som redan försvunnit, eller såsom ett osäkert famlande efter en ny utveckling, efter den framtidens konst, hvarom mycket ordas, men om hvilken man ännu har svårt att göra sig någon klar id6. Under en sådan period måste e mest motsatta ytterligheter framträda och kämpa med hvarandra. Å ena sidan vill den krassa materialismen göra sig gällande, som antingen slafviskt kopierar verkligheten, äfven i dess lägsta och mest osköna företeelser, eller också med användande af alla medel, äfven de mest okonstnärliga, lägger an på en viss sinlig effekt, för detta ändamål sammanblandar olika konster och särskilda konststilar och med en raffineradt klok kalkyl, för hvilken all sann skönhetsentusiasm och konsthärshänförelse är främmande, förstår att på taskspelarmässigt sätt hopa det frappanta på det frappanta, framkalla sinligt välbehag, pikanta öfverraskningar, behagliga nerfskakningar o. s. v., och som för ögonblicket når sitt syftemål i större eller mindre grad, ef er den olika graden af teknisk skicklighet, men lemnar efter sig en hög grad af andlig tomhet. Gent emot denna effektsökeriets materialism står en kall och blodlös idealism, som lemnar åsido den karakteristiska natursanningen, som mot verkligheten uppställer den subjektiva innerlighetens makt såsom den enda berättigade, och som i många fall utgör en qvarlefva af den moderna sentimentala romantik, som nu fullkomligt lefvat ut och icke eger någon rot i nutidens lif. Afven inom den Viska komsten uppenbarar sig dessa olika riktningar. Det hörer fill sles phrases convenues,, att kristendomen givit dödsstöten åt den äkta plastiken och att, en nya tiden, om den vill skapa sköna pla