Aftonbladet – 11 juli 1856, sida 2

låneeller säkerhetshandlingar, löpande med annan räntefot än den ofvan i allmänhet bestämda, då åligger förmyndarekammaren att dessa handlingar och medel särskilt bokföra, med rätt för vederbörande att njuta den inflytande afkomsten, sedan likväl, derest föreskrifven ränta ej understiger 4!, procent, först årligen afdragits Y,-dels procent af kaptalvärdet eller, der detta icke kan till beloppet utrönas, 21, pet å afkomsten, såsom ersättning till förmyndarekammarens förvaltningskostnad. Så vidt vi inse, är härigenom en bevillning eller särskilt beskattning af 14 procent lagd å alla sådane omyndiges, frånvarandes eller okände arfvingars tillgångar, som bestå antingen i genom annan persons försorg utlånta medel eller i till förmyndarekammaren aflemnade låneeller säkerhetshandlingar, så vida dessa icklemna en afkomst, understigande 4!, procent. Deremot skulle å de kontanta medel, som af förmyndarekammaren utlånas och som således innefattas under dess allmänna fond, en ränta af oafkortadt 41; procent godtgöras den omyndige, frånvarande eller okände arfvingen. För att ej tala om inkonseqvensen i detta stadgand , i följd hvaraf afdrag skall göras å sådane medel, för hvilkas utlåning och fruktbargörande förmyndarekammaren icke eger något ansvar, och desslikes icke eller just tyckes hafva något serdeles besvär, med undantag för förvarandet och bevakningarne, men afdrag deremot icke ske å afkomsten af medel, för hvilka förmyndarekammaren har både ansvar och omsorg, föreställa vi oss tillika, att regeringen här öfverträdt sin lagstiftningsmakt, då den pålagt den omyndiges medel en så beskaffad särskilt beskattning. Ännu mera anmärkningsvärdt blir detta nya stadgande, då man har sig bekant, dels att en särskilt afgift utaf en tredjedels procent af summa inventarii, d. v. s. af bruttobehållningen under namn af aflöningsoch barnhusafgift, utgår från hvarje oadligt sterbhus i Stockholm till förmyndarekammaren, just för att dermed i främsta rummet bestrida förvaltningskostnaden, dels att förmyndarekammarens räkenskaper städse visa årliga öfverskott från ett minimum af 5000 rdr till 12, 15 ja ända till 25,000 rdr utöfver aflöningsoch förvaltningskostnaden, hvilket öfverskott enligt förut varande stadganden och jemväl den 11-:5i den nya instruktionen är anslaget åt allmänna barnhuset. Det är således egentligen till förmån för det senare och icke, såsom det heter i den konesl. instruktionen, ill bestridande af förvaltningskostnaden, som de omyndiga m. fl. arfvingar i hufvudstaden framdeles skulle icke obetydligt kontribuera af den i allt fall låga räntan å ett kapital, hvilket, uti hos förmyndarekammaren deponerade reverser och säkerhetshandlingar, lärer uppgå till omkring 5 millioner riksdaler. En annan olägenhet af den ifrågavarande bestämmelsen är den, att de särskilta förmyndare, som i förmyndarekammaren deponerat sina myndlingars fordringshandlingar, löpande med 47 procent ränta, uppsäga dessa och, för att undvika beskattningen af en åttondedels procent, i stället inleverera medlen kontant, då kammaren skall ansvara för fulla räntan, men genom en sålunda blifvande uppsjö på penningar, måste finna allt fler och fler svårigheter för utlåningen med stadgade restriktioner. På detta sätt ökas naturligtvis justitiekollegii både förvaltningsbestyr och ansvar, och i samma mån medlen stå ofruktbara eller icke kunna utlånas mot högre än 41, procent ränta, utan man tvärtom nödgas placera dem mot lägre sådan, minskas äfven det till allmänna barnbuset anvisade öfverskott. Det berättas likväl att det just varit på hemställan af barnhusdirektionen, som denna i vår tanka lika obehöriga som onödiga och okloka beskattning tillkommit, i strid med justitie-kollegii samt borgerskapets femtio äldstes åsigter, endast efter tillstyrkande af hr grefven och öfverståthållaren, som till och med lärer önskat beskattningens förhöjning till en fjerdedels Uvare ste a mma I Unn AA straten hos Kongl. Maj:t begärt uppskof med tillämpningen af den redan den 17 sistl. Maj till efterrättelse promulgerade instruktionen, hvilket ock lärer blifvit beviljadt intill slutet af innevarande år. Det skulle vara särdeles intressant om velerbörande behagade lemna några upplysninsar huru med detaljerna af denna sak rätteigen må sig förhålla; ty eljest befara vi, att len torde komma att utgöra en ganska grav nmärkning mot föredraganden och de öfriga onungens rådgifvare som i beslutet deltagit. . — K. M:t har, enligt Posttidningen, medelst I