Aftonbladet – 11 juli 1856, sida 2

Jag skyndar då undan. Tvärtom, stanna ... jag vill icke att det skall se ut, som om vi hade några hemligheter oss emellan ... Ni har här öfverraskat mig ... desto bättre!x Men hvem är du för honom... det måste jag framför allt veta. Jag är Leonora Galigai, Concinos hustru och Maria af Medicis disyster. Zamet gjorde en häftig rörelse af förskräckelse. Olyckliga ! utropade han, du har då uttalat detta namn? Jag måste väl, för att bevisa honom, det jag, hvarken var en spaniorska eller en äfventyrerska, ovärdig hans beskydd. .-. Tänk om han skulle misstänka dig!... Hur vore det möjligt! ... är då icke ni också florentinare och likväl en tillgifven vän både. till konungen och markisinnan de Monceaux, likasom ni skall blifva fröken dEntragues bundsförvandt och alla de andras, tills vi ändtligen . .. Tig, han skulle kunna höra oss! Espårance inkom nu i alln, hvarest han till sin öfverraskning upptäckte den listiga italienskan vid Zamets arm. Ahal! utropade han muntert, seigneur Zaret har gripit sin florentinska dufva iflykten. De florentinska dufvorna, seigneur Speranzan, svarade Leonora,:släppande Zamets arm, för att i det stället fatta Espårances, äro hvita med vackra rosenröda ögon... Jag deremot är svart, och mina ögon äro ännu svartare, således kan jag aldrig få namn af någonting annat än en liten korp Denna lilla qvinna, sade Zamet, har nödvändigt velat komma hit... hon är nu här! ... ni är festens unga värd, och må derföre döma henne efter eget godtfinnande... Jag öfverlemnar henne åt er!... i