Aftonbladet – 10 juli 1856, sida 3

———— mannen, men knapt hade hennes ögon mött hans, förr än hon stannade, på en gång -gripen:af den fullkomligaste öfverraskning och vildaste hänryckning. Speranza lo utropade hon lidelsefullt. Italienskan dre de magra: benen, sade Espårance för sig sjelf; huru har hon kunnat komma hit!n Huru! återtog Leonora lifligt, det är då ni, som rår om detta hus ? Ja visst. Är det verkligen sant? Fråga Zamet, hvilken sett er, och som nu söker er. O!... utropade hon, fattande hans arm, för mig litet afsides och skänk mig några minuter; jag måste tala med er!... IV. beonora hos Esperance. Det var den timma på natten, då musiken småningom tystnade, och de uttröttade dansörerne-ändtligen började tänka på de mera materiella behofven; supen väntade dem äfven, med alla sina läckerheter. Och borden fyldes snart af de bungrige gästerna. Esperance såg vid den genomträngande blick, som han fäste på den ungä florentinskan, att hon verkligen hade någonting af vigt att meddela honom. i Han bad henne derföre om några minuter, för att åtminstone en-litea stund kunna uppfylla en värds plikter vid supgn, men lofvade att genast vara tillbaka... Leonora började då att allena vandra af och an i deå alle, bakom hvilken den af fröken dEntragues till observatorium valda murel reste sig. Från etaf denhacalles sidogångar störtade nu plötsligen Zamet fram mot Leonora, på hvilken han sedan en stund ifrigt spionerat.