Aftonbladet – 10 juli 1856, sida 3

vända gyllne tråd för lyckan och svart tråd för olyckan ... Den härfva, som de ordnat för mig, måste allt se särdeles brokig ut. Allt det der -säger-mig ändå icke, fortfort Zamet envist, huru ni på en och samma minut både visste och icke visste att ni kände signor Esperance. Italienskan antog en leende min, Speranza !. :mumlade hon, ,den vackre Speranza!... medgif att han är skön som antikens gudar, och att en qvinnas hjerta i hans närhet måste klappa dubbla slag ! Du är kär, Leonora! Än sen?n QOch Coneino? Vi äro icke ännu gifta. Så mycket mera skäl i att icke bedraga bonomo Coneino är allt för mycket lat för att kunna vara svartsjuk; men, återtog hon allvarsamt, alla dessa dumheter höra icke bit, Speranza är snart tillbaka, och jag måste innan dess säga er någonting. Huru!... han. skulle då återkomma hit? ... återvända till dig? Jal Han ämnar således lemna alla sina gäster, för ett tet å tet med dig? Jaxn Men betänk hvilket prat allt detta måste uppväcka! ... Hvarföre så lättsinnigt utsätta den stackars signoren för sårande anmärkningar ? Oförskämde! utropade Leonora, och en blick ljungade fram: urhennes mörka ögay som om jag icke vore lika god som de qvinnor, med hvilka han eljest skulle underhålla sigl, Visserligen . . . visserligen,, svarade Zamet, Men (Forts.)