Aftonbladet – 10 juli 1856, sida 2

darne borde befrias från ordförandeskapet uti sockenstämmorna, då derstädes förekomma ärenden af ekonomisk beskaffenhet, men bibehållas dervid i frågor af ecklesiastik natur. Barnens undervisning ej mindre uti folkskolorna och andra undervisningsanstalter, än under den tid, som förflyter emellan utgången från folkskolan och nättvardsberedelsen, hvilken senare angelägenhet utgör föremål för 5:te punkten i rikets ständers underdåniga skrifvelse, innefattar, efter öfverståthållåreembetets åsigt, ett af de förnämsta medlen till befrämjande af sedlighet och religiositet. Genom 3, 4 och 5 mom. af 8 8 i kongl. förordningen den 18 Juni 1842 angående folkundervisningen i riket äro föreskrifter meddelade or föräldrars, målsmäns och husbönders skyldighet att låta de i skolåldern befintlige barn af skolundervisningen sig begagna, och, genom .2 mom. af 9 i samma nådiga förordning är, i fråga om det af rikets ständer vidrörda ämne, stadgadt, att, för underhållande af de i skolan förvärfvade kunskaper och synnerligen för befrämjande af en sann kristlig bildning, bör skolläraren, under inseende och med biträde, der så ske kan, af församlingens presterskap, på söndagarne meddela undervisning och anställa förhör med den ungdom, som utgått från skolan. .Om dessa föreskrifter :behörigen iakttagas, presterskapet å efterlefnaden deraf egnar sorgfällig uppsigt, oci hos föräldrar, husbönuer och målsmän lifvår och underhåller nitet för barnens skolundervisning, samt det af öfverståthållareembetet, genom underdånig skrifvelse den 29 November sistlidne år, Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning understälda förslag om inrättande af en gemensam folkskolestyrelse för hufvudstaden : vinner nådigt bifall, ånser öfverståthållareembetet för sin del, att för denna samhällsvigtiga angelägenhet är väl sörjdt och att ytterligare föreskrifter icke erfordras. Öfverståthållareembetet biträder rikets ständers i 6:e punkten af deras underdåniga skrifvelse uttalade åsigt, att husförhören böra hållas icke i sakristian utad i-husen och förhörsrotarnes antal ökas; men förmenar att den i förra afseendet önskade förändringen icke kan genöm bestämda föreskrifter påbjudas, utan bör, genom frivilliga öfverenskommelser, åstadkommas; hvaremot ökandet af förhörsrotarnes antal syngs fara lätt verkställbart, helst om den föreslagna ditriktsfördelningen af församlingarne kommer till stånd, i Hvilket fall äfven ifrågavarande förhörs förläggande till de enskilta husen genom den närmare bekantskap och beröring emellan själasörjaren och hans åhörare, som böra uppkomma, torde väsentligen underlättas. Med kyrkorådeds deputerade instämmer Ööfverståthållareembetet i den åsigt, att husförhören skulle blifva mera besökta och med större värma omfattade, derest de gjordes mera undervisande och åtminstone för de till mogen ålder komna församlingsboerne mindre examinerande. Då öfverståthållareembetet ieke kan bestrida riktigheten af stadskonsistorii förklarande, att, för flyttningsförhörs anställande med ijenstehjon, fordrades, såsom oundgängligt vilkor, att flyttningarne samt inoch utskrifningarne kunde verkställas på bestämda tider, men påbud till inskränkning i husbönders och tjenares rättighet att om tilloch afflyttning sins emellan öfverenskomma icke torde kunna utfärdas, finner öfverståthållareembetet sig destomindre kunna, i anledning af rikets ständers hemställan i 7:e punkten, särskilta åtgärder i underdånighet föreslå, som lämpligheten af dessa förhör, som afse en enda folkklass, kan ifrågasättas. Hvad kyrkorådens seputerade föreslagit i afseende på 8:e punkten eller om ottesångsgudstjenstens indragning och -aftonsångsgudstjenstens utvidgande, jemte bibelförklaringars hållande trenne dagar iveckan, får öfverståthållareembet i underdånighet hemställa måtte vinna Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall; och i sammanhang dermed i underdånighet föreslå, att föreskrift utfärdas derom att predikoskyldigheten vid så väl högmässosom aftonsångsgudstjensten bör tu.vis af kyrkoherden och komministrarne förrättas. Beträffande slutligen dels rikets ständers anmärkningar att ordentliga kyrkoböcker ick2 i hufvudstaden föras och att saköreslängder från domstolarne till presterskapet icke aflemnas, dels hofkonsistorii yttrade sigt om nyttan af presterskapets deltagande i mantalsskrifningsförrättningarne, får öfverståthållareembetet i underdånighet anföra, att då ordentliga och fullständiga kyrkoböcker äfven i borgeligt afseende. äro af största: vigt, det vore särdeles önskligt ont sådana äfven i hufvudstadens församlingar kunde införås, hvilket, ehuru förenadt med mycken möda och många svårigheter, dock torde vara icke mindre verkställbart i hufvudstaden än i landsortsstäderna, af hvilka några innehålla församlingar med ganska stor folkmängd; — att den öfverklagade underlåtenheten af domstolarne att lemna presterskapet underättelse om för gföfre. brott dömda personer blifvit för framtiden förebygd genom föreskrifterna uti Eders Kongl. Maj:ts den 4 Maj nästlidne år i ämnet utfärdade nådiga kungörelse; — och att mantalsskrifningen i hufvudstaden förrättas i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts nådiga förordning den 31 Augusti 1814 af veder örande mantalskommissarier öch polistjensterhän genom kringgående i husen, der vänligen husegaren eller hans ombud aflemnar mantalsförteckningarne för hela huset, men tillfälle till vinnande af personlig kännedom om invånarne icke eger rum; och anser öfverståthållareembetet, vid sådant förhållande, presterskapets deltagande i dessa förrättningar hvarken ändamålsenligt eller med dess kall förenligt: Nemdssbandlingafge återställas i underdånighet, och öfverståthållareembetet framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit, Stormäktigste allernådigste Konung! Eders Kongl. Maj:ts underdånigste, tropligtigste tjenare och undersåte J. Hamilton. Carl Telander. Stockholm den: 7 Maj 1856. MORENTIATAÄRE TISSADE WT av -. Mun iv