man ändå icke gifvit er nog upprättelse för den bevisade onåden. Är det möjligt? Åh! konungen är vissa dagar myeket ädelmodig: Visserligen, sade han; bör den unge mannen vara smickrad af markisinnans beskydd, med det förmår gud nås, hvarken att göra fängelseaffären ogjord, eller att utplåna det obehag, som denna så oförtjenta arrestering nödvändigt förorsakat honom. Har han sagt oförtjent! ... medgif, Esperance, att vår Henrik ändå är en perla ibland konungar! utropade Pontis hänryckt. Harnibieu ! sade jag åt konungen, så är det, den bäste prins i verlden gör också ibland litet ondt utan att sjelf veta det. Man måste förlåta honomp, svarade hans majestät, när han åtminstone vet att reparera sina dumheter,. Jag har orättvist förorättat den unge manner och skall följaktligen äfven sjelf gifva honom upprättelse.n Det vore mer än storartadt!.... utropade gardisten. . Det vore verkligen att bandla ädelt, tillade Esprance. i Det vore ingenting annat än rättvist, sade Crillon buttert. Men herr chevalier, jag vet ännu inte huru denna er berättelse kunnat följa på ordet strid., frågade Espåranoe efter en kort paus. Jo, hans majestät är i stånd att erbjuda er ett kompani, ty vår store monark är mycket mån om sin arm och när han kan komma öfver någon ung, vacker, tapper och rik karl, som är i hans smak, så har han ingenting emot att gifva honom en uniform . . . Var derföre beredd på ert svar; ni är nu unå derrättad. d H Åh jag förbländas ieke så lätts, sade Espsranee. 2 (Forts. följer.)