dotter . .. ham älskar mig icke mera... han föraktar mig till och med nog mycket för att nyligen öppet hafva begärt mitt förord, då han hos hans majestät anhöll om en syssla vid hofvet... Jag bar konungen, vill ni säga... konungen bedrager mig, ni vet det bättre än någon annan, och utan mitt barn och gårdaens mordförsök, skulle jag redan i dag ha Toranat hans hof för att sedan helt och hållet draga mig ifrån verlden... Hvilka äro väl för öfrigt de som omgifva mig?... Några ärelystna själar, hvilka jag åntingen besvärar eller också tjenar!... Qvinnor, hvilka i smyg afundas min plats, men inför verldens åsyn fly. mig, som vore jag en pestsmittad.. . föregifna vänner till konungen, hvilka skoningslöst råda honom att öfvergifva mig ... här trolöshet.. :. der snaror... och längre bort ett dolkstygn eller en giftbägare... se der mitt lyckliga, afundsvärda lif, i afvaktan på döden! ... Medgif att jag behöfver en vän, som upprätthåller mitt mod, och som hindrar mig ifrån att förtvifla vid så unga år?... Jag läste redan första ögonblieket i er själ, och utan tvifvel förstod ni äfven min... ja, Esperange, jag är öm, stolt, och jag kan älska... Eger ej ni samma egenskaper, och skulle ejtvenne sådana hjertan ljuft förenade, hvarandra ädelt hängifna, framställa ett skådespel så skönt, att Gud sjelf skulle le deråt, och med sitt heliga välbehag, välsigna vårt förbund? ... O! sedan i går har denna tanka frodats i min själ... och der har renat mig, som om den varit en. gudomlig låga... ja, längtan efter denna drömda vänskap förtär mig, på samma gång som den uppfyller mig med en out-! säglig glädjel ... Åck! Espårance, om ni visste huru jag skulle älska er!... denna ömhet skulle följa er öfverallt och liksom solens Fr rdertklar gekorätränga hela er varelse. Betänk; at mitt hjerta Mödar öfver af öm