Aftonbladet – 7 juli 1856, sida 2

att passande kunna besvara edra granna ord... ej heller förstår jag mig riktigt på hofvets förblommerade talesätt . .. låtom oss: derföre bortlägga denna främmande ton mot hvarandra. Se hit... betrakta solen, den sjunker allt mer och mer; ännu några ögonblick, och den har ej mera några strålar att kasta på Chåtelets gråa murar... mig återstår således knapt en halftimma att stanna här uppe... efter denna halftimma skall jag kanske aldrig återfinna ett tillfälle att öfvertyga er... Om hvad ? . Om min sorg att hafva förorsakat er så många. obehag. De äro nu glömdan, utropade EspÅrance; ert handlingssätt denna dag skulle ha uppfylt en furste, en kejsare med den högsta lycka ... så mycket naturligare om jag, en stackars främling, då känner mig förbländad af stoltbet och glädje. Kanske uttalade han dock dessa ord med en viss bitterhet i tonen, ty Gabriella förvånades och skyndade att åter förskansa tig inom återhållsamhetens murar; tydligt ångrande den värma, hvartill hennes ädla hjerta förledt henne. Jag var utomdess skyldig herr de Crillon den upprättelse, som jag nu gifvit er... sade hon, ty den tappre generalen förebrådde mig i morse ganska skarpt mitt tanklösa yttrande till konungen. Ni skulle föröfrigt redan långt för detta ha varit fri, såvida chevalieren träffat guvernören när han vid uncerrättelsen om ert missöde genast skyndade hit. I detta ögonblick är det er ädle väns tjensteåliggandsn, hvilka tvinga honom att glömma er; också vall han, som jag hoppas, hjertligt tacka mig, som icke förgätit den tillgifvenhet han hyser för er, utan snabbt ilat till hans skyddslings hjelp. Se så, min herre, ni är fril... hela denna stora stads luft tillhör ert... återvänd