kande sin grofva hand på den orörlige fån: gens axel. Espårance spratt till. Andtligen ! utropade Han. Ni menar att jag kommer sent, tror jag ?... Jo jo, det kan allt ha något för sig, det! Men jag har minsann haft annat att tänka på i dag än på mina fångar, Det var. mindre artigt. inföll Espåranse leende. j Ni vet inte ni, att man har hållit: på att döda konungen. I Hvad säger nil utropade Esperance : be: stört. Är det möjligt ! En så god konung. Åh, mer än god, tillade den ädelmodigå fången, perlan bland konungar! j — Och ni kan väl förstå, att jag glömde bort maten åt mina gäster, när jag fick veta detnj invände: fångknekten okKonstladt: Det gjorde mindrej, svarade Fsperance, fångarne hade nog, ändå förlorat. aptiten vid den sorgliga nyheten: .s. Menhur är det med konungen? hur är det-medkonungen? Tyst! ;. hör ni inte stegen. Vänta litet, ni får veta mera sedan. I Stegen?., ... hvad för, steg?.:n...Fort,:säg, kommer någon :; hit 2 Ja visst;: guvernören.n Guvernören, stammade Espårance nedslagen, guvernören. Ja, han följer sjelf alla främmande, som besöka Chåtelet. ; Det är således någon främmande, som kommer hit ? 1106 I Jo säkert; guvernören skulle minsann inte annars besvära sig med att gå Hit... den bär vindskupan ligger allt för högt för hans gamlå ben., ä i i Jag ber er, min vän, låt mig gå de främmande till mötes.