— Det gagnar ingenting till, de äro här nu. Espöränce släkade med giriga blickar dör: ren till sitt fängelse. . Nu öppnades den, och in trädde den gamle Hugenotten, åtföljd af en maskerad qvinna, hvars hufvud var het och hållet doldt under en vid sammetskapuschongi Vid åsynon af hanr eländiga. bostad gjorde den okända damen7 ek ofrivillig åtbörd och stannade hastigt; Iiksoni om Hennes föttår vär -grat att böra henne Jän re; : i Guvernören gick med gläljestrålahde ansigte emot Espårance, och fattade hans -hand för att leda honom . fram till. den oväntade räddarinnar. Den unge mannen lät föra gig som ett barn, och hans hjerta klappade af er: känsla och nyfikenhet. Tvenne steg från den okända stånnade hån, och gubben aflägsnade sig genast efter. en lätt bugning, !emnande fängelset öppet, medan fångvaktaren, lydande ett tecken af den främmande qvinnan, tyst jsatte, sig .på dörrtröskeln. i I rov Nisär fris herr Esperance, sade damen med jen röst, gom bortjagade hvearenda blods: droppe från, fångens (kinder. : ds I in Espårance gjorde.en häftig rörelse och ut: bredde omedvetet sina armar. Den unga qvint nan aftog sin mask, och säkert vardet tryck; ningen af den, gom färgat hennes kinder med den höga purpiir, som, 1 detta ögonblick bet täckte dem; på ob sake i osa Gabriellatörs utropade han och sammant knäppte ödmjukt sinå händer. O, förlåt... förlåt, madamelb: mmynsva sr j Och han studsade förvirrad vid anblicken af sin förkroppsligade dröm. ; : z I Gabriella och Espårance betraktade hvarandra Högra mämutfer, begge Tifvande vika för den oemotståndliga dragningskraften at..e skönhet, som ingendera någonsin funnit fullkomligare. Slut på sjette delen.