Aftonbladet – 4 juli 1856, sida 3

MM MR mm rn Esperanee häpnade, han kunde hvarken fråga eller invända, han stod stum. Några. minuter senare återkom fångvaktaren för att föra honom med sig till ett litet fyrkantigt, svart och smutsigt rum, möbleradt med några eländiga qvarlefvor, undsluppne burgundernas råseri, när de år 1418 dödade lilla Chåtelets fångar. Tack vare lampan, som fångvaktaren höll i handen, kunde Esperance urskilja alla dessa förfärliga detaljer; men fångknekten aflägsnade sig snart med sitt ljus och lemnade uten medlidande Crillons skyddsling fötsänkt i det fullkomligaste mörker. Den unge mannen rusace: förskräckt till dörren; och skälfvande i hela kroppen, ropade han af alla krafter. Fångvaktaren inträdde ånyo. Förlåt, min vän,, stammade Espårance, men ni glömde att lemna qvar lampan. Om det var derför ni kallade mig tillbaka, min unge herre, så var det aldeles onödigt... Lampor bestås ej i fängelser... en lampa är eld, förstår ni väl Jag har någonting att:skrifva, och härinne är kolmörkt, så att jag omöjligt kan göra det. Skrifva!... just som om man fick skrifva här b Nå väl, min vän,, svarade Espårance lugnt, om det ej är GllåGt att skifva hör, så fogar jag mig naturligtvis deruti, men då är det väl åtmidstöhe inte er förbjude äg, vill ni som sk on ?n Den tappre Cr Hän sjelf.n Ni kämner honom således ?