Aftonbladet – 4 juli 1856, sida 2

——————OJ— Först, inföll konungen, och sedan ? Framför allt måste jag säga ers majestät att jag inte det ringaste kände la Ram6 innan han kom i mitt hus; jag hade ej en gång någonsin sett honom; sedermera nekar jag visst icke till att jag intresserat mig för honom i anseende till hans ovanliga likhet med en prins, som jag känt. Men detta oaktadt har jag ändå aldrig behandlat honom annorlunda än mina officerare och tjenare af tredje ordningen. En dag för icke längesedan sade han mig hvem han verkligen var; han visade mig papper och dokumenter, hvilka tydligt bekräfta hans påståenden och börd. Har han papper som bekräfta hans börd ? utbrast Rosny. Naturligtvie, svarade hertiginnan kallt, huru skulle man väl annars kunna tro honom ? pDet är sant,, mumlade Henrik. Dem har han förfalskat!... utropade den oförbätterlige chevalieren. Harnibieut jag känner honom, jag; — han är bådestjuf och mördare; hvarför skulle ban ej då också kunna vara förfalskare? Tyst! sade konungen i sin ordning. Låt min kusm tala. Ni har således sett hans bevig, fru hertiginna ?, Ja, sire, och de äro i sanning af sådan begkaffenbet att de kunna göra mer än en hjerna tvehogsen. Kanske också er, prinsessa? inföll Rosny och hejdade Crillon, som otåligt stampade med fötterna i golfvet. Dertill nekar jag ej helt och hållet, sire; men jag bar lofvat ers majestät trohet och jag anser mig 6j löst från detta löfte förrän .. Jag är död? Det vill säga att den marugglan trodde sig löst ifrån det i morae b muralade cHevaliern. Ja, site, svarade den djerfvå qvinnan; jag