Aftonbladet – 4 juli 1856, sida 2

och Ständerna, Mamndirektenen, seat namnen på ledarne af dockbyggnadsarbetet. I en hisskran hängde ut öfver dockan en tremastare i miniatur, omvirad med löf och blomsterguirlander. En mängd folk hade infunnit sig för att åse det muntra folknöjet i den ovanliga danslokalen. — — Rörande det på grund stående ångfartyget Wenern och arbetet på dess frigörande läses i Söderköpings tidning för den 30 Juni: Hoppet att det långvariga arbetet med ångfartyget Wenerns frigörande omsider skulle lyckas har minskats derigenom, att de kettingar och spiror, hvilka vid fartygets höjning lagts under detsamma, brustit, och fartygets akterdäck dervid nedsjunkit ännu djupare än förut. De flera skutor, som med betydlig kostnad användts vid höjningsförsöken, lära nu hafva lemnat stället, men möjligen vidtagas ytterligare åtgärder för ändamålets vinnande. Ångfartyget Wenern skall. egas af samma bolag, som eger jernångfartyget Arvika, hvilket sistl. år var i fara att, i följd af påstötning, sjunka i Roxen. Begge fartygen sägas vara bygde i Göteborg af engelsk jernplåt, som visat sig mindre seg och stark än den i Sverge tillverkade. —— — Kammarrätten har, uppå derom gjorda ansökningar, beviljat revisorn derstädes U. J. Segerstedt 3 månaders tjenstledighet från den 10 dennes, och revisorn, kammarjunkaren Gripenvaldt 6 veckors tjenstledighet från den 15 dennes. Likaledes har kammarskrifvären i ofvannämde embötsverk J. G. Nyström erhållit ytterligare ett års tjönstledighet från den 1 Juni detta är, — Kammarrätten har den 1 dennes, uppå derom gjord ansökning, beviljat assessorn K. J. Liljebjörn afsked från sin i nämde embetsverk innehafda protonotarietjenst. (Sv. Tidningen.) — Stadens inqverteringsskyldige invånare voro i dag kallade å rådhuset för att välja fyra revisorer till granskning af nämda verks förvaltning 1855, och utsågos dertill öfverstlöjtnanten Silfversvärd, apotekaren Wikström, handlanden M. U. Lind och bokbindaremästaren C. O. Hagman. — Revisionsberättelsen såväl öfver drätsel verkets förvaltning, som öfver stadens inqvarterings-. verks förvaltning för år 1854, har i dag inför magistraten blifvit godkänd och decharge lemnad. — — Den försäljning af ved, timmer, hö och halm, som förut egt rum på Hötorget, men af öfverståthållareembetet blifvit förlagd till Norrmalmstorg, har med denna månad på det senare torget tagit sin början. — Ur en i norska Morgenbladet fortgående skildring af intryck från Upsalafärden meddela vi följande utdrag: Följande dagen (efter ankomsten till Upsala) var en minnenas fest, om jag så får kalla det. Vigingo omkring oeh besågo Upsalas märkvärdigheter, men då vi alla mer eller mindre stannade i Upsala domkyrka, som omsluter hela perioder af Sverges stolta historia, så är det derför jag kallar det en minnenas fest — en sådan, som vi norrmän ieke här hemma kunna fira. När man står i det Gustavianska grafkoret, der Gustaf I hvilar med sina hustrur; der man ser de förnämsta seenerna i hans lif uti målningar rundtomkring, osch hans egna stora yttranden i sitt afskedstal till ständerna derunder — när man går omkring i de andra grafkoren, t. ex. det Oxenstjernska, när man ser huru stor och herrlig kyrkan reser sig öfver allt detta, såsom vore den en i sten fästad allvarlig betraktelse deröfver — vär man få dagar senare står i Riddarholmskyrkan och betraktar de i krig mot hbalfva Europa eröfrade fanor och öfriga segertecken — när man står der, hvarest Torstensons afdelning är, der hvarest, den med Karl XII:s egen hand eröfrade standaren bevaras — när man i Skokloster ser de tusental af rustningar oeh gevär, som Wrangel förde hem ifrån trettioåriga kriget — när man i Stockholms rustkamrar går omkring bland så oändligt många saker, som stå i sammanhang med de vigtigaste punkterna i landets och konungarnes historia — när man äter står i Riddarholmskyrkan framför Carl IX:s, X:s, XI:s, XII:s, XIII:s, och XIV:s, framför Gustaf II:s och III:s likkistor — när man rundt omkring på Stockholms torg träffar på den ena ryttarstatyen efter den andra af dessa store män och konungar — när man ser Linn6 sitta bland sina blomster uppe i trädgården i Upsala och i alla akademiska salar möter porträtter af .Sverges store män i vetenskap och konst — — — då ödmjukar sig norrmannen, då ödmjukar han sig uppriktigt för den svenske broder, som förer honom omkring. Då -Å säger han till sig sjelf, att det svenska folket är ett stort folk, ett af de största historien kan berätta om, ja, i förhållande till bjelpkällorna hvarmed och tiden hvari det verkade, kanske det största. Dessa vandringar voro ett dop i detta medvetande, som den svenske brodren kanske sednare skall se frukterna af. Huru långt bättre förstodo vi icke folket, huru långt bättre dess litteratur, det enda, hvarigenom det besöker oss på afstånd! Innan vi läsa Tegnör skulle vi ha gjort denna vandring; innan vi smäåle åt de drömmar om eröfringar, som ännu stundom gå igen, skulle vi ha varit der borta, nästan likgiltigt hvar; ty öfverallt möter historien oss. Då sade jag till mig sjelf: att när det svenska folket midt ibland dessa minnen går en jemn borgerlig vandring som broder vid vår sida, så utöfvar det dock derigenom sin hjeltemodigaste gerning.a Freåcaen om iernväesanläseening från