Aftonbladet – 4 juli 1856, sida 2

tvenne brottslingar; den ene är anklagad för att hafva velat mörda konungen, och han vistades under sex månaders tid uti ert hus... den andre för att hafva velat detronisera hans majestät, och han tillhörde ännu i går er omgifning. Medgif att det är underbart,, mumlade konungen. Det är smärtsamt, sire. Det bör göra er förtviflad. Ah, jag känner att jag blir sjuk deraf. Ja, jag har varit nära att dö deraf, jag ! inföll Henrik, som ej längre kunde motstå nöjet att säga en qvickhet. Tyst sire, tystls utropade chevalieren häftigt. Nåväl, madamex, återtog Sully, jag bereder er på, att också ni torde komma att blifva inblandad uti den process som dessa begge händelser framkallat. Min herre...!s afbröt den stolta Katarina af Lothringen. Som vittne, madame, som vittne... Men hvarför ej genast säga hans majestät att ni vet?... Ni måste ju ändå förr eller sednare omtala allt. Jag är beredd att utan omsvep besvara edra frågor, herr de Rosny. För det första, hvem har uppfunnit den förmente Vaålois? Det har han förmodligen gjort sjelf. Utomdess få väl edra domare fråga honom derom. Harnibieu ! utropade chevaliern, hon vet nog att... Förlåt sire, jag tiger strax. Herr de de Crillon ville göra er uppmärksam på att den uslingen kommit undan, fortfor Rosny. Åh, j tagen nog fort reda på honom, tänker jag, svarade hertiginnan spotsk. Vi skola åtminstone försökan, inföll ministern kallt, Mem hvilka kunna, väl den