Aftonbladet – 3 juli 1856, sida 2

presidenten Pierees brämmande ia effgie, framkallat de lifligaste bifallsyttringar från hela den södra pressen. Uti det program, som det nationaldemokratiska partiet nyligen på sitt konvent i Cincinnati utfärdat, samtidigt med utväljandet af hr, Buchanan till dess kandidat för presidentskapet, förekommer jemte de bestämdaste anspråk på obegränsadt inflytande öfver Centralamerika äfvenledes ett troget fastställande af Nebraska billens principer, ooh under fraser om unionens bestånd den krassaste proslaveryanda. Att detta parti till sin kandidat utsåg hr Buchanan, en man vf mycket anseende och pröfvad i åtskilliga vigtiga värf, skedde af en väl beräknad politik för att derigenom samla så många flere anhängare kring sin fana. Under namn af det republikanska partiet ha efter nebraskabillens utfärdande oppositionselementerna inom Unionens icke slafhållande stater slutit sig tillsammans i ändamål att återställa förbundets ursprungliga förhållande till slafveriet och tillvägabringa ett allmänt förbud deremot inom alla förbundet tillhörande områden. Venstra flygeln af Whigpartiet har lemnat den starkaste kontingenten till detta -epublikanska parti, hvilket för öfrigt blifvit förstärkt med en stor del af det demokratiska partiets venstra flygel, som redan förut vid indra tillfällen, under namn af Freesoilparti, hade samma syften som nu republikanerna. Knownothings, ett parti, som uppkom under len stora statsekonomiska krisen 1854, utgör sn reaktion emot det sista årtiondets häftiga 2xpansionspolitik, och har i sig upptagit alla ie konservativa elementerna från unionens särskilta delar. I de norra och nordostliga staerna intager detta parti en antislaveryståndunkt, i de södra en alldeles motsatt; i de nellersta åter har det gjort sig mycken möda tt ej vilja veta af slaffrågan, hvarigenom det sjelfva verket befordrar slafveriintresset. Dessa tre partier stå nu rustade till kamp emot rvarsndra vid det förestående presidentvalet: Det nationaldemokratiska, som jemte sitt gamla salspråk de enskilta staternas rättigheter, w äfven representerar söderns intressen och oredikar utvidgningsprincipen; de nationala inownothings, hvilka, i fall de, som man förnodar, i de norra staterna skilja sig från aboiitiomisterna, komma att troget följa det gamla Whigpartiets fotspår, söka lugn för hvilket pris som helst och, i motsats till de eröfringsystna demokraterna fordra en ändamålsenlig utbildning af de inre förhållandena; republiranerna, hvilkas sträfvanden innebära en krafig protest emot slafhållarnes tilltag och emot söderns öfvervägande inflytande inom unioaen. Buchanrans utväljande af det demokratiska :ller proslaverypartiet anser man beteckna en svaghet hos detta parti, som ej vågat utse Pierce eller Douglas, utan hellre med sitt val allit på en mera moderat kandidat. Detta tros gifva styrka åt motståndarne, Freesoilpardiet, som nu befinner sig i en ytterst retad sinnesstämning i anledning af det afskyvärda våld, som begåts emot senatorn Sumner. Dessutom har tanken på Centralamerikas .inörlifvande, hvilket söderns statsmän öppet srkänna såsom sitt mål, ehuru, enligt en af dess vältaligaste sakförares, hr Soules på ett nöte sistlidne Maj i Neworleans fälda yttrande, en för vacker dröm att ännu kunna rörverkligas, väckt farhågor icke blott i Engand, utan ock i Unionens norra stater, hvilkas bandel man befarar derigenom skulle småaingom och slutligen helt och hållet förflyttas till Neworleans. Detta införlifvande lärer emellertid i en icke så aflägsen framtid svårligen kunna förhindras hvarken af England eller af de norra staterna. Huruvida isådant fall, och med den öfvervigt södern och slafveriet derigenom skulle vinna, Unionen skulle kunna längre ega bestånd eller sönderfalla, må lemnas oafgjordt. Sannolikt skulle i senare händelsen trenne stora och hvar för sig ganska mäktiga statsgrupper uppstå; de södra, hastigt utbredande åt alla båll sina plantager och sitt slafveri; de norra, fortskridande med industriens och intelligensens förenade styrka; de vestra, framåt trängande i urskogarne med civilisationens eröfringsvapen. Den omätliga moraliska skilnaden emellan södern och norden har nyligen en af Amerikas berömdaste tänkare, Emerson, i anledning af våldet emot Sumner träffande uttryckt i följande yttrande: pDe sista årens, ja, de sista månadernas och dagarnes händelser ha lärt oss lika mycket som annars århundraden. Jag kan ej inse huru ett barbariskt samhälle och ett civiliseradt samhälle kunna tillsammans bilda en stat. Jag tror, att vi antingen måste afsäga oss slafveriet eller och friheten. Lifvet har ej samma värde i slafstaten som i den fria staten. I den senare förskönas lifvet af uppfostran, af skickligt arbete, af konsterna, af framtidsförhoppningar, af helgade familjeband, af heder och rättvisa. I den förra är lifvet en feber, menniskan ett djur, begifvet på usla nöjen oeh tillbringande sin tid med jagt och med bruket af lifsfarliga vapen till värn emot slafvar och emot sina likar, hvilka erhållit samma lättjefulla och farliga uppfostran. Sådana menniskor lefva för ögonblicket, de ha egentligen ingen framtid, och sätta villigt för hvilken passion som helst ett lif på spel, som är af ringa värde för dem sjelfva eller för andra. — Kongl. Maj:t har, enligt Posttidniagen uppå derom gjord anhållan, beviljat justitie statsministern grefve Sparre tjenstledighet från och med den 3 innevarande månad till nästkommande Augusti månads slut, samt förordnat statsrådet grefve Mörner att ehefsembetet för justitiedepartementet under nämde tid förvalta. d VA sö de