Aftonbladet – 3 juli 1856, sida 1

ban var verkligen bättre än hon, ty han annåg vig sjelf för den sämsta! u återstod det dEntragues att rättfärdiga sig inför Crillon. Tvekande närmade han si ett af fönstren i bottenvåningen, och m darrande röst ropade han chevalieren, som genast närmade sig. Ah, mordieu, ni här! utbrast Crillon, igenkännande dEntragues. Det borde jag ha förstått förut eftersom det var förräderi å färde... Sådana saker bjudas vanligtvis der er värda familj håller hus. Min bäste chevalier, inföll den listige adelsmannen häftigt, jag ber er, förlora för Guds skull inte tid med att smäda oss... Vi hafva blifvit öfverrumplade uti vårt eget hus af pretendentens anhängare, hvilka skoningslöst uppbrutit våra portar och bestormat våra murar; de uslingarne hafva till och med i en af dem gjort en öppning, genom hvilken deras herre flytt... Skynden er... skynden er, eljest äro vi förlorade.n Men plötsligt genljöd från gatan på andra sidan om Grevetorget ett skri, så förfärligt att morgonens stoj i jemförelse dermed endast förekom som ett svagt sorl. Crillon, rädd att man skulle anfalla hans trupp bakifrån, och osäker på sina stridskämpars uthållighet, lemnade genast sin plats, för att möta denna SM menniskoström, hvilken frambröt från alla sidor. Lefve konungen! lefve konungen! tjöt massan under de mest otyglade gläd eyttring ar. I detta ögonblick framryckte en vegn med nedfälda gardiner och öppna läderd :rrar på Greåvetorget. Fyra hästar drogo med långsamma steg det tunga, af franska och schveiziska garder, pager, ädlingar 6ch officerare omgifna åkdonet. Midt uti vagnen satt en svartklädd man med