Aftonbladet – 3 juli 1856, sida 1

Men monseigneurs, ropade hastigt en röst ur högen, om konungen verkligen är död, så behöfver han ju en efterträdare.v Harnibieu! den der skall det åtminstone. aldrig bli så länge Crillon lefver!... Se, se huru hans anhängare springa! ... Se huru de försvinna! ... Ha, ha, ha! hela hans armå är redan skingrad!... Och han?... Hvar är han? ... Hvarthän föra de honom?... Ja så, gunstig herrn ämnar gömma sig i någon källare!... Ve! ve! hvarför är denna gata så fördömdt trång! ... Den uslingen, hvarthän tager han vägen? ... Nu syns han ej... Ah, han har sprungit in någonstädes!... Han har räddat sig i ett hus... och jag kan ej rusa efter honom ! Se här huru saken förhöll sig. DEntragueerna hade efter noggranna öfverläggningar kommit till den slutsatsen, att la Ramåe ej vore någon man att förakta, nu sedan konungen uppgifvit sin sista suck, och Henrik IV:s död kunde naturligtvis ej betviflas, då refven af Auvergne ajelf sett honom mördas. fom: en god politikus, föreslog derför den sinrika Marie Touchet att man borde göra allt för att rädda den blifvande konungen undan den afskyvärde Crillons klor, och herr dEntragues och a af Auvergne, hvilka, så snärt de varseblifvit hjelten, genast skyndat från balkongen af fruktan att blifva kom prometterade, gillade mycket denna lyckhga Ingifvelse. Ett bud affärdades strax till hgisterna med .den underrättelsen, att man erbjöd la Rimåe en tillflyktsort uti ett närliggande hus, och att tillbudet emottogs säger sig sjelft, så mycket mera gom den unge mannen visste hvem han skulle finna uti detta hus. Detta var orsaken hvarför Carl IX:s arf vinge så hastigt försvann för Crillons ögon. Uppretäd af denna oförutsedda hjelp och mera