HV och upptäckte genast den af de löthringske ädlingarne omgifne triumfatorn, och en och annan röst ur hopen ropade redan: Lefve Carl IX:s son! Harnibieu I dundrade chevalieren med stentorsstämma och reste sig i stigbyglarne, hvem är det, som ropar lefve en annan konung än Henrik IV, er och min rättmätige herrskare? Asynen af den tappre generalen, hans förfärliga utrop och hans hotande bållning qväfde ögonblickligen hvarje knot. La Ramåe darrade vid ljudet af hans röst, såsom shakalen ryser vid lejonets rytande; men han var under Henriettes balkong, han såg henne, och han hade hellre trotsat himmel och helvete än visat sin fruktan, Jag är Carl IX:s son och Frankrikes rättmätige konungs, sade han med ihålig röst. Henrik IV är död! , Ligisterna besvarade dessa ord med höga bifallsrop. Är det der er konung?... utropade chevalieren ironiskt, jag känner honom . mycket väl, ... det är minsann inte första gången som jag ser honom... Han är en af den heliga ligans ifrigaste stridskämpar ... Visten j ej det? Åh han är icke illa... tvärtom, det vore synd att säga motsatsen ... Harnibicu! hvilka åsnor j ären!... Och j följen denne usling!... J ropen lefve konungen åt denne bof!... Vänta, vänta, Crillon är ensam, men han skall nog visa dig, huru man gör sig af med konungar af din fabrik!... Holla! Henrik IV:s trogne undersåter. J, som omgifven mig, framåt i eder ende herres namn! . . . Och hvad eder beträften, j förrädare och dumhufvuden, som slagit er ned omkring den der krontjufven, så upp med händerna, på det att man må kunna se er!... R-skt ut med värjorna!l ... Harnibieu!... Lefve den-rätte konur.gen In (Forts.)