ERSSELUBAES FE BARA rg CNEEEST TE JSRERRERIR AA SERIE. OSMSIEPSERETSSR CFM een de kungörelser, som till ordningens eeh trefnadens vidmaktbållande äro uppsatia RÄTTEGÅNGSoc POLISSAKER. Öhrströmska målet mot åtskilliga oftcerare vid lifbeväringsregementet. i Vi begynna en redogörelse för detta mål, som icke får förblandas med det Bennichska. Den stämning, som af underlöjtnant Öhrström , den 24 sistl. April blifvit till krigshofrätten ingifven, var af följande lydelse : Till kongl. krigshofrätten. Sedan jag förliden gårdag å kongl. lifbeväringsregementets ordresrum i kongl. slottet, der de fleste af regementets i tjenstgöring varande officerare vid vanlig ordrestimma församlats, fullgjort de mig, såI som tjenstgörande adjutant, åliggande göromål och på fråga till tjenstgörande majoren, hr baron Georg : Fleetwood, om han hade något vidare att befalla, I fått nekande svar och derför ämnade bortgå, framj kom emot mig äldste löjtnanten vid regementet, hr kammarherren Erie Bogislaus Skjöldebrand och jemte ; uppmaning till mig att qvarstanna, yttrade: Vi hafva deremot något att säga underlöjtnantens. Efter det jag till svar härå förklarat mig beredd att qvarstanna, aflägsnade sig tjenstgörande majoren jemte tillstädesvarande kaptenerne, baron Carl Gustaf Raab, baron Carl Fredrik von Rosen, Frans Theodor Osbeck samt Carl Evert af Georgii, hvaruppå löjtnanten Skjöldebrand ånyo framträdde emot mig, och yttrade, såsom orden föllo: adet duskap, som hittills egt rum emellan mig och underlöjtnanten är nu slut, liksom all beröring utom tjensten, oeh underlöjtnanten har att noga iakttaga sina skyldigheter utom tjensten.. På min begäran att få veta anledningen till detta yttrande, svarade löjtnant Skjöldebrand endast: Nej.. Då jag efter ett sådant svar fann utan ändamål att fortsätta samtalet, gick jag några steg mot dörren i begrepp att lemna rummet, men hejdades aflöjtnanten Eric Osear von Knorring, som, närmande sig till mig, yttrade: Vänta, vi.skola gå i ordning med fråI gorna, jag instämmer med löjtnant Skjöldebrand, hvarefter löjtnant Carl August af Klercker jemväl utsade ait äfven han instämde med löjtnant Skjöldebrand. Nyssnämde tre löjtöanter utgingo derpå ur erdresrummet, der jag nu befann mig ensam med tillstädesvarande underlöjtnanter, hvilka jag, då i början alla förblefvo tysta; tillsporde, om någon af dem hade något att säga mig. Nu framgiek emot mig underlöjtnanten, baron Michael Crister Carl DAlbedyhl och yttrade: Jag förenar mig,. Då på min fråga, hvad med detta yttrande menades; samma ord af baron DAlbedyhl ånyo upprepades, nödgades jag äfven förnya min fråga, hvarpå baronen utbrast: Jag uppsäger kamratskapet med underlöjtnanten, mina skyldigheter i tjensten mot underlöjtnanten skall jag nog veta iakttaga. Något vidare armärkningsvärdt föreföll-ej. Beskaffenheten af de motiver, som må hafva föranledt omförmälde emot mig vidtagne åtgärder och fällde yttranden, framlyser bäst deraf, att dessa motiver, trots derom gjord framställning, hvars rättmätighet ej ens den mest partiske lärer ifrågasätta, ieke kunde uppgifvas. Det legalt skymfliga och obehöriga i dylika yttranden och åtgärder minskas doek derigenom för ingen del; och då särkilta omständigheter göra det för mig framför allt angeläget att framtvinga en så myeket som möjligt offentlig förklaring af nämde motiver, får jag härmed hos kongl. krigshofrätten till laga åtal anmäla löjtnanterne, kammarherren Skjöldebrands, von Knorrings och af Klerckers samt underlöjtnanten baron DAlbedyhlis ofvanomförmälda förfarande samt derför å dem yrka ansvar efter lag och sakens beskaffenhet; åberopande jag till vittnen i målet underlöjtnanterne vid kongl. lifbeväripgsregementet Olof Magnus Nerman, Hjort, Mandorff, baron Åkerhjelm och Westberg; och förbehåller jag mig ödmjukligen fri och öppen talan i målet och i allt hvad dermed kan hafva eller få gemenskap. Stockholm den 24 April 1856. C. 4. Öhrström, underlöjtnant och 2:dra reg:tsadjutant vid kongl. lifbeväringsregementet. : pal Bennich yrkade i afgifvet memorial att svarandenas förklaringar med anledning bäraf skulle inhämtas. Vi meddela här nedan dessa förklaringar: Till kongl. krigshofrätten! I anledning af en från kongl. krigshofrätten genom chefsembetet vid kongl. lifbeväringsregementet mig ålagd förklaring öfver en afunderlöjtnant C. A.Öhr, ström till kongl. krigshofrätten inlemnad skrifvelse: får jag :härmedelst vördsamt förklara: Det jag i or: derrummet den 23 sistlidne April, sedan order voro upplästa och mina förmän aflägsnat sig, och således orderrummets egenskap af offentligt ställe, enligt mitt omdöme, för tillfället upphört, till underlöjtnant Öhr: ström yttrat: Jag får härmedelst för underlöjtnant Öhrstöm förklara att det duskap, som oss emellan egt rum, äfvensom det intimare förbållande, som varit oss emellan utom tjensten, nu är slut; deremot skall un: derlöjnanten iakttaga de skyldigheter mot mig, jag eger att fordra som förman. På underlöjtnant Öhrtröms uppmaning att äfven säga skälen till detta, svarade jag: Nej, det behöfves ej, dem känner underlöjtnanten lika väl som jag. Dessa af mig nu erkända yttranden, till vissa delar fullkomligt olika de af underlöjtnant Öhrström i sin skrift till kongl. krigshofrätten mig tillagde, äro de enda jag vid tillfället haft till underlöjtnanten.! då jag ögonblieket derefter från orderrummet utgick. . Beskaffenheten af de motiver, som underlöjtnani Öhrström påstår framlysa i dessa yttranden, känner jag ej, kan således ej besvara dem. Ärbo dessa -mina at underlöjtvanten angifna motiver goda, är ju mitt handlingssätt till fullo förklaradt; vill underlöjtnanten deremot påstå, att dessa mins motiver äro dåliga, må han då säga det rent ut; det blir en anklagelse till, som jag di skall veta besvara. Mitt svar på underlöjtnant Öhrströms förfrågan i orderrummet om skälen till uppsögandet af duskapet, är dikteradt af en fast och grundad öfvertygelse hos mig, att underlöjtnanten känner dessa skäl förut, oeh att endast förfrågan gjorts för att komma i er ordvexling, som emellan oss då mera ej kunde få ega rum. Att skäl finnas är tydligt, då ej allenast vi fyra till kengl. krigshofrätten instämda, utan alls inom subalterngraden, som enskilt gifvrit underlöjtnant Öhrström denna vänskapsbenämning af du, återtagit densamma, nära samtidigt och vid första tillfälle, då vi efter 14 dagars förgäfves sökande af underlöjtnant Öhrström och afvisande från hans bostad, aändtligen träffade honom i orderrummet, De: skäl, hvilka föranledt mig att återtaga denna vänskapsbenämning, kan och vill jag ej gifva förr än jag dertill formligen oeh lagligen blifver ålagd, då det inom hvarje regemente finnes enskilta förhållanden, som ej böra framkastas, om ej nödvändigheten fordrar det, RR R— se VR