Aftonbladet – 2 juli 1856, sida 2

detta branspertpris em ster besparing i lendsie iöaportutgifter skulle beredas, är uppenbart, då forlönem för 1 skepp. gods under närvarande förhållanden gäller till och med 45 sk. pr mil, emedan besparingen för de 22 mil, kommunikationsleden afser, skulle efter nämde priser göra icke mindre än 11 rdr 22sk. rgs pr skepp. Dessutom synes det sannolikt att bolaget i en framtid, då trafiken hunnit ökas, kunde än vidare nedsätta transportkostnaden. Vi anse oss derföre hafva all anledning att fästa allmänhetens synnerliga uppmärksamhet på frågan, på det den må omfattas med allt det intresse, den verkligen förtjenar, så att det tillfälle, som för företagets utförande numera förefinnes, icke må genom liknöjdhet gå förloradt. Det bör också skäligen kunna antagas, att, om än bolaget vore i tillfälle, att utan något egentligt deltagande af ortens invånare kunna företaget till ett lyckligt slut utföra, detsamma likväl bör vara förvissadt om säkrare framgång, i händelse ortens invånare mera allmänt deri sjelfve deltaga, likasom å andra sidan ortens invånare derigenom vore mera i tillfälle att i beslut, som röra saken, få sina fördelar bevakade. Måtte hvad af oss nu blifvit anfördt behjertas, så att den för vår. på naturliga resurser så rika provins vigtiga frågan må blifva löst på ett för orten lyckligt sätt! och vi äro öfvertygade att provinsen inom en icke aflägsen framtid skall i ekonomiskt hänseenae blifva en af de lyckligast lottade inom riket. Vi anse oss slutligen böra fästa våra bröder norrmännens uppmärksamhet på saken, förvissade att de klart inse de stora fördelar, som äfven dem böra beredas, om saken kommer till utförande. Se — I en litografierad korrespondens, som i dessa dagar från Turin kommit oss tillhanda, finner man en öfverblick af den nu slutade sardinska parlamentssessionens verksamhet. Kamrarne ha nästan enhälligt gillat de sardinske fullmäktiges åtgärder på kongressen i Paris, och vid de tillfällen, då landets värdighet och Italiens välgång varit i fråga, har hvarje meningsskiljaktighet försvunnit. Betydliga summor ha blifvit anslagna till landets materiella och ekonomiska utveckling, jernvägar m. m., och det har i allmänhet visat sig att Piemont troget uppfylt den ädla kallelse det af försynen erhållit, att vara en föresyn och en tröst för det arma Italien. Såsom ett motstycke till denna ljusa, löftesrika tafla, vilja vi ur Times Pariserkorrespondens för den 22 Juni meddela några underrättelser från Kyrkostaten. Man har länge tillskrifvit det liberala partiet de politiska lönmorden i detta land. Hr Manin visar i en skrifvelse till Times, att många deribland föröfvats af den: österrikisk-klerikala despotismens anhängare, och att kyrkan sjelf förlorat mycket af sitt anseende derigenom, att hon ej alltid försmått dylika medel. Ett sedan flera år tillbaka stiftadt sällskap, hvars medlemmar bära namn af San Fedesti, och som har till föremål tronens: och altarets skydd, är stäldt under polisens hägn. Den ed, som hvarje inträdande ledamot .måste aflägga, har följande lydelse: aJag N. N. lofvar och svär inför den allsmäktige Guden, Fadren, Sonen och den Heliga Anda, jungfru Maria, de himmelska härskarorna öeh inför dig, vördade fader, att låta skära af mig högra handen och strupen, att dö af hunger och under de bittraste plågor, samt beder Herren Gud att döma mig till helvetets eviga plågor, i fall jag skulle förråda eller besvika någon af detta apostoliska samfunds hedervärda fäder ock bröder, i hvilkas krets jag nu inskrifves, eller om-jag ej samvetsgrant skulle uppfylla samfundets lagar eller bistå de bröder, som ära i behof af min hjelp. Jag lofvar och svär att siå fast vid försvaret af den heliga sak jag nu omfattat; att ieke spara någon, som tillhör de liberalas nedriga anhang, hvilker börd, skyldskap eller förmögenhet han än må ega, att ej ha medlidande med hvarken barnens eller de gamlas klagorop, och att utgjuta ända till sista droppan af de afskyvärda liberalas blod utan afseende på kön eller stånd. Slutligen lofvar och svär jag oförsonligt hat emot alla fiender till vår heliga, romerskkatolska religion, den enda sanna, Att för öfrigt äfven bland de katolska andliga öfvertygelsen om behofvet af en förändring i påfvens närvarande ställning utbredt sig, visar en nyligen af hr Michon, en fransk abbe, utgifven broschyr, hvaruti han, med all aktning för den heliga stolens andliga myndighet, klart ådagalägger olämpligheten af dess verldsliga makt, och med flera goda och bindande argumenter förordar påfvens förflyttande från Rom till — Jerusalem.