Aftonbladet – 2 juli 1856, sida 2

mörka skuggor, grydde dagen. Men äfven morgonen förflöt utan den ringaste underrättelse, och ett bref från grefven af Auvergne besvarades blott med ordet: ingenting-. Denna la Ramåes oförklarliga tystnad förfärade till den grad dEntragues, att han slutligen ej längre kunde beherrska sin oro, utan skyndade, så snart han rådgjort med Marie Touchet, hals öfver hufvud till hertiginnan de Montpensier. Hon skulle säkerligen kunna gifva honom några upplysningar. Nu var det som den i föregående kapitlet beskrifna olyckshändelsen inträffade uti Louvren och den förfärliga nyheten började redan att sprida sig omkring Paris, när grefven af Auvergne, blek, darrande och med förvridna anletsdrag, instörtade till sin mor för att underrätta henne om konungens död. Detta var ett åskslag för de begge qvinnorna! Alla deras ärelystna drömmar krossades hastigt af det enda hugg, som de ej förutsett! ... Konungen var död!... Denna gräsliga nyhet kullkastadealla deras planer och splittrade blixtsnabbt dEntraguernas lycka... Hvad hade de numera att frukta af de blodiga minnena uti Henriettes förflutna lif?.,. Hvad hade de numera att frukta af la Rames hämd och vrede?... Deras nyss så fruktansvärde fiende hade åter blifvit samme obetydlige och oskadlige mask som förr!... Konungen var död!... Hvartill gagnade nu alla deras tårar, strider och beräkningar? ... Hvad skulle det väl nu blifva af dem?... Konungen var död! Grefven af Auvergne berättade huru hela hofvet sett markisinnan de Monceaux vandra genom galleriet till konungens kabinett, huru mördaren träffat monarken endast tvenne steg ifrån det ställe, der han sjelf stått, och huru den olycklige prinsen vänligt lett emot honom,