Aftonbladet – 1 juli 1856, sida 2

som ett af de kraftigaste argumenter att beveka damerna. Medan Marie Touchet talade om den hugenottiske pagen och den okände i Norrmandiet vandrade dEntragues, hvars illusioner öfver dottrens oskuld. hastigt blifvit sorgklädda, upp och ned på golfvet, vridande händerna af förtviflan och vrede. Grefven af Auvergne deremot betraktade med rynkade ögonbryn Henriettes svarta och glänsande lockar, hvilka i en behagfull oordning ringlade utför hennes bländhvita hals, och han sade för sig sjelf att hans vackra syster i sanning ej tagit små steg framåt på lastens bana. Marie Touchet slutade sitt tal, . En tystnad rymmare än de bittraste förebråciser krönte des slut, och Henriette, som förstod denna olycksbådande paus, fördubblade genast sina suckar oeh tårar, Summan af allt det här är nu, att:la Ramåe vill begagna sig af frökens dåliga ställning ? inföll grefven af Aurvergne slutligen. Är det ej så ? JO, min son. Han vet således allt, den der la Ramee? ... J hafven då anförtrott eller låtit honom gissa.. Vi voro nödsakade dertilln invände Marie Touchet högtidligt. ; Nödsakade!s upprepade grefven föraktligt, höjande på axlarne, Just som om man någonsin vore nödsakad att begå en dumhet! Ordet var lika litet sonligt som broderligt; men hvad är väl en känsla i dylika ögonDet var ingen dumhet, herr grefveny afbröt Marie Touchet, ty det gällde en hämd! Ja så!... det var en annan sak. Nå, hvad är det egentligen som herr la Rame kan göra er?... Lå. höra. åh, jag fruktar henom mindre nu, sedan