Aftonbladet – 1 juli 1856, sida 2

vi. Bekännelsen. Som läsaren påminner sig, lemnade vi Marie Touchet och hennes dotter uti en ytterst kinkig belägenhet, öfverläggande om möjliga sättet att draga sig undan den fara som ho-. tade dem. Låtom oss nu återvända till Hötel dEntragues och se huru de lyckades. I första ögonblicket sågo de begge qvinnorna ej en enda skymt af räddning. La RBamge hade endast gifvit dem valet emellan tvenne alternativer — antingen måste detiga och öfverlemna sig åt honom eller också måste de omtala allt, och detta vore att sjelfva nedkalla vanäran öfver sina hufvuden och att för evigt göra slut på familjens ärelystna drömmar; : Huru skulle de väl kunna bana sig väg utur denna trånga ring, som han slagit omkring dem? Hvarken dottern med förtviflans raseri, eller modren med sin hämdgiriga själs flegma kunde påhitta något medel dertill. Hvarje flykt var omöjlig, ty de hade sjelfva öfvertygat sig om att huset var bevakadt, och hvarthän skulle de väl utomdess fly, dit ej deras obeveklige förföljare förr eller senare li.ulle komma efter?