Aftonbladet – 1 juli 1856, sida 2

log uppmuntrande emot Gabriella. Den unga qvinnan darr:de, men hon förstod betydelsen af hans leende, liksom Henrik af hans handtryckning. Denne karl är zalen ! röt Rosny i ettutbrott af vrede. Ni är galnare; ni, som skriker så högtn, inföll munken sakta men tydligt. Hurul ni kallar er för statsman och ni ser ej hvad som tilldrager sig här?... Ni förstår ej att madame de Montpensier spelat sitt andra parti, och att ni, genom er offentlighet, hindrar henne från att spela sitt tredje och sistal... Betrakta konungen, han säger ingenting, han illsluter ögonen , .. ni ser väl att han dör! .. Yrodern Roberts dystra ansigte hade i detta OgOnlick ingenting menskligt; han liknade en al dessa subbma profeter, hvilkas tankar och oråtiksom blixten bländade och liksom åskan skände den af deras hemska och olycksbådande upbnbarelser uppskrämda massan. Sully betrak.de konungen, hvilken genom att lägga fingret sg sina blodiga läppar ålade honom undergifver.et och tystnad. Ministern lydde. Utmattad 2 blodsförlusten och sinneaskakningen, sjönk Nynarken sanslös i Gabriellas armar, Nu öppnade munken crren, som genast tillslöts af Henriks tjenare, vh med afmätta steg utträdde han i galleriet. son knapt hade hofmännen varseblifvit brodern, förrän alla skyndade emot honom, och tusena frågor om den älskade monarkens helsotillst,q bodde på allas läppar. Hur är det? ... Hvad säger man ?. , Konungen!... konungen !.., Huru mår kwmungen!... utropade hundra röster på en gmag Konungen är död ! svarade munken, ma en röst så hemsk och genomgripande, att en gemensam fressa skakade alla.