Aftonbladet – 30 juni 1856, sida 3

RÄTTEGÅNGSoca POLISSAKER Falkenberg-Bennichska målet förevar åter i lördags vid rådhusrätten, dervid justeringen af föregående rättegångsdagens protokoll upptog längsta tiden. Mamsell Edner vitsordade, att hennes berättelse var i protokollet riktigt uppfattad, samt tillade nu på frågor af krigsfiskalen, att hon i början trodde ätt baron Falkenberg haft för afsigt att bedraga henne, då han flere, åtminstone tre gånger, bortgått utan att göra riktiga uppgifter på hvad han intagit, men att hon sedåu fått en helt annan öfvertygelse, då han utan invänvingar ; betalade: henne när hon tillsade honom om. saken; att hon aldrig kräft honom förr än den gång hon genast erhöll penningarne; att hon möjligen, ehuru hon nu ej erinrade sig det, för de personer, för hvilka hon kanske omtalat saken, framstält den så som hon i början uppfattat den. Herr Bennich ville hafva i protokollet antecknadt att mamsell Edner skulle ha visat: uppenbar obenögenhet att fullständigt afgifva sin vittnesberättelse, hvilket bestreds af -:häradshöfding Frykman under -anmärkning, att om baron Falkenberg försökt bedraga Edner, så hade hr Bennich deremot sökt beröfva henne : förståndet. Derjemte begärde hr Frykman att få till protokollet anföra, att han arsåg hr Bennich hafva för vida utsträckt sina frågor och flere gånger återkommit med dem i annan form och-sålunda sökt förvilla vittnet samt äfven framstält sådana frågor, som t. ex. de flere gånger förnyade om hvad slags begrepp vittnet fästat vid baron: Falken bergs möjliga förgätenhet att uppgifva hvad han kunnat förtära; att hr Bennich vidare tillåtit sig ati såväl emot Edner som öfrige i målet hörda vittner antyda, att de icke följt sanningen, utan derifrån i flere fall afvikit, hvilket måste. anses lika myeke: stridande mot all granlagenhet som emot lagens stad gande, och hvarföre han nu å hr Bennieh yrkade ansvar, viljande han hafva detta för framtida behandling i hofrätten anteeknadt i protokollet i syftc att derigenom sätta en gräns för vidare frågor til: Edner, hvilkas framställande han för öfrigt alldeles bestridde. Hr Bennich anmärktejatt han icke framstält någon fråga, hvars framställande ej blifvit at rätten gilladt, samt öfverlemnade för öfrigt åt domstolen ätt bedöma huruvida något å hans sida kunde ha förekommit, so n kunde anses stridande mot rättegångsordningen eller förnärmande mot vittnena. På parternas hemställan till allmänna åklagaren, att han måtte härom yttra sig till protokollet, svarade advokatfiskal Björk att han e:dast ville anmäla, det han ej fann att instämma i baron?Falkenbergs ombuds ansv kande. Ir Frykman ville vidare ha i protokollet antecknadt att hr Bennich förra rättegångsdagen skulle ha inlåtit sig i en formlig tvist med vittnena på så sätt, att han skulle vid deras berättelser ha invändt,att det ej var möjligt att i vissa fall så tillgått, som de berättat. Dessa uppgifter af hr Frykman bestredos af hr Bennich. Vid justeringen af löjtnant Skjöldebrands vittnesberättelse anmärkte hr Skjöldebrand, att han förra rättegångsdagen, då hr Bennich bestred en af vittnets uppgifter, hemstält om det vore tillständigt att afbryta vittnets berättelse, hvarjemte ham nu ytterligare förnyade sin uppgift, att han begärt det hr Bennich icke skulle omtala saken, m2n det oaktadt några dagar derefter fått läsa derom i en tidning. Härvid anmärkte hr Bennich, att äfven han blifvit förvånad att finna den omtalad ixtidningen, Slutligen tillade hr Skjöldebrand, att hån vid sitt i sällskap med baron Falkenberg hos Edner gjorda besök flere gånger uppmanat henne att säga sanningen, emedan det möjligen kunde uppstå rättegång, och det vore vigtigt att hon icke sade annat än hvad hon sedan kunde taga på sin ed. Löjtnant Ekman anmärkte att hr Bennich vid offieerarnes besök hos honom positivt förkiarat att baron Falkenberg vore tjuf, ehuru hr Ekman ej kunde erinra sig ordalagen, Med anledning deraf att hr Skjöldebrand förmält, att Falkenberg tidigt en söndagsmorgon först fått underrättelse af honom om det regementschefen meddelade ryktet samt derpå bortgått för att efterhöra saken; samt snart återkommen sagt sig ha besökt mamselkEdner, .men hon: deremot uppgifvit: att ba ron Falkenberg en afton fått första underrättelsen om sakon af henne, blofyo dessa vittnen på hr Ben