Aftonbladet – 30 juni 1856, sida 3

Article Image
ALICE 28 2 UTVLIG Vj SIIUTILE I 2 GATE, VLT II Va -) det påstås, för att förelägga franska regerin j gen utkastet till den nya belgiska tryckfri hetslagen. I Vid kejserliga prinsens dop voro, med et I undantag, samtlige franske biskopar, 85 til antalet, närvarande. Den uteblifne var bisko pen i Moulins, hr Dreux-Brezå, hvilken ur skuldade sig dermed, att hans broder vari ceremonimästare hos Carl X, och att han der för icke lämpligen kunde bevista en napoleo nistisk prins döpelseakt. ENGLAND. Billen om abjurationsedens afskaffande (hvar: igenom man ville bereda judarne tillträde til parlamentet) har den 23, då den skulle i öf verhuset läsas andra gången, blifvit af huse förkastad med 110 röster mot 78. Sålunda förfaller äfven för denna gång denna så ofta å bane bragta och ständigt på öfverhusets motstånd strandade reform. Samma dag förekom i underhuset ånyo frågan om undervisningsväsendet i Irland, i det Fortescue föreslog en resolution till förmån för upprätthållandet af det s. k. nationalsystemet för folkundervisningen. Resolutionen blef antagen, och omstörtades dermed det af hr Walpole för några dagar sedan framkallade beslutet till förmån för det högkyrkliga undervisningssystemet. Förvaltningsreformföreningen, hvilken, såsom bekant är, uppstod under kriget och framträdde med icke obetydliga anspråk, har redan en längre tid synts nära att utslockna, vare sig nu att den högre ledningen varit bristfällig, eller att regeringen förstått vinna de personer, som stodo i spetsen för densamma, eller att med fredens inträdande den impuls, som hölls vaken genom ce under : kriget oaflåtligen i ögonen springande förvaltningsbristerna, måst vika för en i det lugnare tillståndet grundad förslappning. Helt nyligen har emellertid hr Roebuck trädt i spetsen för föreningen, och man väntar nu af hans mångbepröfvade energi att föreningen skall återväckas till förnyade och måhända i åtskilliga punkter framgångsrika sträfvanden. Uti ett den 21 dennes i London Tavern hållet möte öfvertog br Roebuck för första gången offentligen presidiet och uttalade sig utförligt om de förändringar han ansåg vara af nöden. Han klandrade till en början med mycken skärpa den likgiltighet, hvarmed en gelska folket hittills låtit sig nöjas med bristerna hos regeringen och inom förvaltningem samt sökte derpå ådagalägga de olägeneter, som denna likgiltighet på senaste tiden framkallat, och dervid han företrädesvis fästade sig vid kriget mot Ryssland och förvecklingarne med Amerika ; ådagaläggande han att båda dessa kalamiteter, ha sin grund deri att de personer, som regera landet, ej äro sina plikter vuxna. Men att sådane män finge regera England, detta ansåg han vara folkets fel. Det anstode ett fritt lands invånare att verksamt deltaga i ledningen af sina nationalangelägenheter. Dermed, fullföljde talaren, vill jag icke säga, att ni, såsom invånare 1 det gamla Athen, skolen komma tillsammans för att direkt regera staten, men j måsten städse låta eder angeläget vara, att hålla medvetandet om deras ansvarighet vaken hos de regerande. Detta kan blott ske derigenom att j visen att j sorgfälligt följen tilldragelserna och att j ären fast beslutna att icke låta någon pliktförgätenhet passera ostraffadt. Hvad hjelper det att tala om administrativ reform, om vi icke åvägabringa någon parlamentsreform! J hafven ett unnderhus, som i verkligheten utgör den suveräna makten. J mågen kalla staten en monarki om I viljen ; vi må tala om vår allernådigste drottning — och ingen kan tala om henne med större högaktning än jag sjelf — men den. verkliga makten ligger hos underhuset, hvilket skall representera det engelska folket. Men genom vår tröghet och genom underhusets deraf härflytande beskaffenhet hafva vi tillåtit, att landets hela regering ligger i händerna på ett halft dussin familjer. Den ena aftonen efter den andra bevittnar jag huru parti-intressen och personligt groll göra sig gällande i parlamentet; Englands intressen komma först i andra : rummet i betraktande. Jag vill icke tala om de män, hvilka för närvarande äro vid rodret, såsom om djeflar i menniskogestalt; men de äro just menniskor, och de handla så, som man kan vänta af menniskor i deras ställning. — I afseende särskilt på tvisten med Amerika anmärkte derpå hr Roebuck, att om bland ministrarne funnits personer, för hvilka de amerikanska lagarne ieke varit helt och hållet främmande, så skulle de vetat, att uti försöket att i Amerika företaga värfningar låg en kränkning af de amerikanska lagarne. Sedan han derpå ännu en gång lagt sina åhörare varmt på hjertat, att utan parlamentsreform kunde ingenting uträttas, slöt han med dessa ord: Den korruption, som för närvarande genomtränger alla statsdepartementena -— jag säger det efter moget öfvervägande — skall darra in i sina innersta djup, om den vet att i England är erganiserad, en af folket understödd förening, som gjort sig till uppgift att utrota den. Då jag var president i Sebastopolsutskottet, framstälde sig för mina blickar en bild af oskicklighet och korruption, om hvilken j alldeles icke kunnen göra eder någon föreställning. Jag kände huru marken under mina steg darrade af rottenhet; men saken var så slugt anlagd, och vi hade så föga makt att tvinga personer att tala, att vi icke förmådde lägga förruttnelsen i dagen. Vi kände vid hvarje steg att korruption förefanns, men vi kunde icke afslöja den. Dock hoppas jag att det med eder hjelp ännu skall lyckas mig attframdraga odjuret i dagsljuset och derpå slunga det tillbaka i mörkret, på det vi å ruinerna af en eländig och oduglig regering må kunna upprätta en redlig och förståndig regering, sådan som den austår oss, och på det att talesättet att de öfriga nationerna afundas oss må blifva till sanning, och vi verkligen visa oss såsom ett folk, som är nog bildadt och civiliseradt för att sjelft taga ledningen af sina nationalangelägenheter i sina händer och att förvalta dessa angelägenheter så; att den största möjliga lycka må är den största möjliga del af landets invånare till el.n Derpå antogs följande af hr Morley föreslagna resolution: Samtidens kraf och den af de särskilta regeringsdevartementena ådacalaoda utomardantliga nckielkk

30 juni 1856, sida 3

Thumbnail