Aftonbladet – 30 juni 1856, sida 2

Min älskade detter! Lemna ej konungen, låt honem aldrig gå ensam ut ur Louverna soch vaka framförallt öfver :att denne man, ai fall ni händelsevis någon gång skulle möta honom, aldrig får närma sig hans majestäts person. Se här denne mam, sade Gabriella och framdrog under sin vida kappa den lilla, med en förvånande skicklighet modellerade gipsbilden. Ventre-Saint-gris!s utropade konungen, broder Robert har redan en gång förut visat mig det der ansigtet. Denne yngling är beväpnad med en knifp, inföll Sully. Bah! Det hela är ett skrämskott, ett vanligt munkpåfund. Ni misstager er, Rosny, svarade konungen tankfullt. Den munk, hvilken skrifvit dessa rader, tillhör det slaget som förskräcks för ingenting: Han älskar ej att blott såsom tidsfördrif strö fruktan och oro omkring sig. Rosny höjde omärkligt på axlarne. Må göra, inföll han, ers majestät skall hädanefter stanna qvar i Louvern, och hvad den här gipsfiguren beträffar, så lofvar jag att snart nog hafva. tagit reda på dess original. Men, fru markisinna, det går derför ej an att afhålla konungen från alla de maktpåliggande angelä enheter, hvilka påkalla hans uppmärksa het. Frankrikes förnämsta ädlingar bedja att få helsa bonom i galleriet, och som detta ligger inom Louverns murar, tror jag ej att vi bryta emet vilkoren, om vi begifva oss dit.s Jag skall gå straxt, afbröt konungen leende. Du, Rosny, kan emellertid försegla denna order, som jag skrifvit till guvermören på Chåtelet, och när det är gjordt, så lemna den åt markisinnan, som väntar på den. Jag stannar avar kär så länges, inföll Gsbriella,