Aftonbladet – 28 juni 1856, sida 3

Se här, madamep, utropade han, fort, bryt det... konungens lif beror derpå! Med vild häftighet sönderslet Gabriella omslaget. Det omslöt en i gips modellerad bild, vid hvilken en liten biljett var fästad. Den unga qvinnan slukade den bleknande. Skynda, skynda, herr de Crillon! utropade hon häftigt, fort, skynda till Louvern ..-. till konungen I Hvad skall jag säga honom ? Att jag stannar qvar i Paris... att jag aldrig mera lemnar honom . .. Skynda... nej, vänta ... jag följer er! Nu har jag aftorkat konungens tårar,, utbrast chevalieren, nu måste han också säga mig hvarest Esperance är. ch-den gamle krigaren ilade med en ynglings lätthet utför trappan. VI. I Louvern den 27 December 1594. Konungens sal i Louvern hvimlade utaf folk. Officerare, embetsmän, prester och borgare trängdes om hvarandra uti det stora galleriet, och alla gjorde sina kommentarier öfver monarkens sorg och markisinnans afresa. Brytningen emellan konungen och Gabriella hade nästan antagit en katastrofs omätliga proportioner; tusende rykten voro i omlopp; somliga påstodo att markisinnan redan rest, andra att konungen snart skulle trösta sig, och ändå visste ingen någonting med säkerhet. Hastigt inträdde herr de Rosny i salen, alla skyndade omkring honom, hundratals blickar rådfrågade hans kalla och ogenomträngliga ansigte; men förgäfves sökte man att läsa derpå. Inom Sully sjelf var i detta ögonblick ej rätt klart. Ministern trodde icke att Crillon skulle