Aftonbladet – 28 juni 1856, sida 3

lyckas att qvarhålla Gabriella, men han ville detta oaktadt ändå ej direkt underrätta konungen om hans älskarinnas bestämda afslag ; och öfverläggande ett verkligt diplomatiskt svar, vandrade han långsamt och tvekande genom galleriet. Men konungen gaf honom ej tid till långa öfverläggningar. Knapt hade monarken hört sin gunstlings välkända steg genljuda utanför kabinettet, knappt hade han sett honom upplyfta dörrförhänget till sitt arbetsrum förr än han häftigt rusade emot konom. Nåväl?, frågade han, och uti detta enda ord uppenbarade sig hela den gränslösa oro och sorg, som sedan tvenne dagar gnagt hans hjerta. Ministern teg. Hon har vägrat! utropade konungen och häftade oroligt sina ögon på Sullys ansigte. Ja, sire, jag nödgas erkänna detl! Henrik stod som slagen af åskan, hans hufvud nedsjönk mot handen, och: en tung suck häfde hans bröst. Det är för mycket... för mycket,, mumlade han, denna skilsmesså skall döda mig! Jag älskade henne så ömt... den otacksamma... Hvad säger jag, otacksam! Nej, nej, hon är icke otacksam ... det är jag som varit det... hon endast hämnas mitt förräderi... hon gör rätt Det går bra, tänkte Sully, han tog det förnuftigare än jag trodde, och jag har Gud ske lof hvarken sagt för mycket eller för litet ... Om markisinnan. vidblifver sin föresats att resa, så vet ban det nu, och om hon ger efter för Crillon ... nåväl, då har jag åtminstone icke gått så häftigt till väga, att mitt återtåg på något sätt kan blifva skamligt ....I alla händelser är det ändå bäst. att undvika den första stormen; och: derför — bort med:honom härifrån