DEN SKÖNA GABRIELLA ), AF AUGUSTE HAQUET, SJÄTTE DELEN. Vv. Ambassaderna, Det är för konungens egen skuld som jag skiljer mig från honomp, sade hon slutligen, och, tro mig, min vänskap för hans majestät är i dag lika varm och lika öm som förr. Kanske kunde jag ännu. stanna qvar, om jag ville det; men konungen behöfver återfå sin frihet, alla önska det, och man förebrår mig med skäl hans slafveri. Jag skulle ej kunna uthärda, om man längre fram afskedade mig, och det skulle ganska säkert bända, såvida jag ej sjelf droge mig tillbaka i tid... Ser ni, minister, jag tycker mera om att taga första steget än att tvingas till det andra... Har jag rätt eller orätt? Sully tvekade. Det var en svår fråga att besvara, fru markisinnan, sade han; jag för min enskilta del ogillar visst icke ert beslut, så mycket mera som jag tycker att anständigheten fordrar ert aflägsnande. Anständigheten räknas ej i politiken, herr de Rosny, inföll Gabriella vemodigt. Säg, skulle ni råda konungen att slita af mig. kläderna för att hålla mig qvar? Nåväl, nejo! sade han. Anse mig ej för er fiende, tro ej att mina ord härröra från ) Se A. B. n:o 54, 66, 57, 59, 60, 62—68,.72, 74, 75—78, 81—90, 92, 100,102, 103,105—108, 110, 112—114, 116—119, 122—133, 136, 140—147.