Aftonbladet – 26 juni 1856, sida 2

vara mig svårt att också bevaka er till qvällen... Hela ert hus är omrigadt af mitt folk... mina agenter spionera på er utan medlidande, och j kunnen icke göra en enda rörelse eller taga ett enda steg, som jag ej blir underrättad om. Och jag vill ej förhindra er från att sätta er uttänkta plan i verket, ty jag skulle i så fall gå miste om ett ypperligt tillfälle . att ådagalägga min vaksamhet, och det vore skada... Försök derför! ... Försökl, Efter dessa ord, hvilka fullbordade att förkrossa den olyckliga Henriette, bugade han sig artigt för modren och närmade sig långsamt dörren. Men vid tröskeln vände han sig åter om, och med mattad, fastän ännu af passionen vibrerande röst, sade han: Kom, ihåg Henriette, att ni, så länge jag lefver på jorden, aldrig skall tillhöra någon annan än mig... Jag svär det!... Var beredd derpå... Kanske blir mitt vistande här nere ej så långvarigt som ni fruktar, men det angår ej er, utan endast Gud och mig !... Farväl, i afton fira vi vårt bröllop. Han upplyftade dörrförhänget och försvann. Jag är förlorad, mumlade Henriette denna gång fins det ingen räddning ... Eller hur min mor ? Jag tänker efter,, svarade Marie Touchet. IV. Den Valoiske ättlingen. Så snart Ja Ramee lemnat hötel dEntragues, började han genast att ordna allt till aftonen. Han bestälde hästar, utdelade förhållningsorder åt sina agenter och tillsade vikarien uti ett af de kringliggande kapellen. Ändtligen skulle hans djerfvaste dröm uppfyllas! Hans strålande ansigte förrådde hans seger, och det såg nästan ut som om hans