Aftonbladet – 26 juni 1856, sida 2

längre bort från Stockholm, än hvad eljest blefve fallet, och skulle, fastän de på en sådan aflägsnare punkt ej förmådde förhindra en landstigning, genom sitt hoiande granskap oroa fiendens kommunikationer med sitt hemland och nödga fienden att till svenska flottornas observerande hålla en stor del af sin flotta overksam och sålunda förlorad för transportväsendet. Insändaren är långt från att förneka vigten af hufvudstadens beskyddande mot ett fiendtligt anfall. Han förstår att behörigen uppskatta den stora nationalförlust, som genom Stockbolms eröfrande skulle uppstå, de stora bjelpkällor, som fienden skulle finna i denna stad, och den nedslagenhet och modlöshet, som en sådan olycka sannolikt skulle sprida inom ländet. Men han tror, att Stockholm bättre betryggas genom de af honom nu föreslagna åtgärder, hvarigenom riket sättes i stånd att hastigt omkring Stockholm församla en betydande härsmakt och erforderliga krigsförnödenheter, än genom uppförande af fästningsverk, hvilka, äfven om de blifva fullbordade och ej, hvad sannolikare är, öfvergifvas eller i följd af förändrade åsigter raserag, innan de hinna färdigbyggas, skola sakna försvarare eller ock qvarhålla hela armån såsom garnison på denna enda punkt, så länge som våra trupprörelser icke underlättas af större jernvägssträckningar. Ettgammalt ordspråk säger, att den som vill bygga skall noga betänka sig, men den som vill plantera skall reskt gripa sig an. Insändaren tror detta råd fullkomligt passa in på nu förevarande fråga. Före byggandet af de ofruktbara fästningsverken, hvilka endast vid tillfälle af ett fientligt anfall blifva till nytta, bör man noga begrunda saken; — men vid byggandet af jernvägar m. m. dylikt, som genast börjar gifva frukt, samt således närmast låter förlikna sig vid planterande, bör man raskt gripa sig an. Insändaren har härmed icke velat förneka att ju möjligen i framtiden, då våra kommunikationer blifvit förbättrade våra nu påbörjade fästningsverk fullbordade, vår nationalvälmåga och våra statsinkomster ökade, så att några millioners utgift till Stockholms befästande blifver mindre känbar och ej nödgar till åsidosättande af mera trängande utgifter, planen till Stockholms befästande kan böra åter upptagas. Vi kunna med glädje och stolthet säga, att vårt fädernesland nu går med stora steg framåt och, derest oförutsedda hinder och missgynnände omständigheter ej mellankomma, skall inom en ej aflägsen framtid befinna sig på en höjd af välstånd och kraft, hvarom den förra generationen, hvilken lefde under det utmattningstillstånd, hvaruti riket befann sig under första tredjedelen af detta seklet, aldrig kunde drömma. Låtom oss nu blott icke sjelfve lägga hinder i vägen för vårt framskridande på denna bana och afvika från den väg, som står oss öppen. Sjelfva Ryssland visar sig ju nu vilja söka sin styrka uti sin inre utveckling och förbättrade kommunikationer. Är det då rådligt för oss att nedlägga våra kapitaler på ofruktbara företag, medan vår mäktige granne genom ett motsatt handlingssätt samlar krafter att mer än någonsin antaga formen af en lavin för att störta öfver det jemförelsevis svaga Sverge? Men, i händelse, hvad dock icke synes sannolikt, någon fara från Rysslands sida skulle kunna hota Sverge under loppet af de närmaste åren, månne ej då en utsträckt öfningstid och, om så nödigt vore, äfven förlängd konskriptionstid för vår beväring skulle genom den betydliga tillökning i krigsdugligt manskap, som derigenom skänktes vår armå, både billigare och kraftigare än de föreslagna befästningsarbetena trygga hufvudstadens säkerhet? Månne ej förbättrandet af vår flottas redan varande materiel, då sannolikt understödet af en fransk :eller engelsk flotta ej läte länge vänta på sig, i händelse sådant understöd ej erfordrade så stora och genomgripande rustningar som de, hvilka behöfdes om Sverge icke sjelft egde någon sjömakt, skulle kraftigare afskräcka vår arföende från en landstigning på svenska stranden, än vidsträckta, svagt besatta, troligtvis ofullbordade befäst ningar omkring hufvudstaden? — H M Kannnvoen har skänkt 16 sk. hkc