Aftonbladet – 25 juni 1856, sida 3

detta, säger ni, och ni tillät ändå er dotter gå dit... Åb, madame, det låter osannolikt!... Om ni hade vetat det, hade ni omöjligt kunnat gilla och tillstädja hennes besök. Förtal ! ... nedrighet! utropade Henriette. Majestätsbrott! skrek Marie Touchet. Tala ej så häårdt, min frun, afbröt la Ramåe befallande, ni kan ändå ej förskräcka mig!... Utomdess är ert försvar alltför bestämdt ... ni bar på ett alltför energiskt sät förklarat er, för att jag ej genast skulle åter. taga både hvad jag skrifvit och sagt... ja. min fru, jag bar misstagit mig, ni är den aktningsvärdaste utaf mödrar, liksom er dottei är den dygdigaste bland hofvets alla tärnor!... Är ni nu belåten? ... Jag har verkligen grym förorättat er, jag erkänner det, och jag gif. ver er härmed upprättelse I Marie Touchet låtsade ej förstå den bitterhet, som låg under hennes medbrottslings tal! Det lönade i sanning ej mödan att förs uppväcka en dylik storm för att sedan sluts med några simpla klagosuckar,, sade hon ironiskt. Personer i vår ställning bry sig like litet om narraktiga urskuldanden, som om föraktliga anfall!... Det fägnar mig emellertid att ej min man och grefven af Auvergne äro hemma, ty de skulle ganska säkert mindre tilmodigt ha afhört er än vi... Återvänd ru t!l er beskyddarinna, min herre, och lär ef henne att behandla fruntimmer; bon är qvinna sjelf och forårar förmodligen aktning af sin omgifning ... Farväl!... Ni är lycklig; glöm oss derföre, vi se det helst... farväl, berrle Ramee, farvälln Men la Rameåe sflägsnade sig ej, utan tog : det stället ännu några steg fram i rummet. Tvärtom, min fru, den lojala förklarios ni gifvit mig upplifvar i ännu högre grac min åtrå att för evigt stänna tillsämmans med er. Jag är numera öfvertygad om er familjs