Aftonbladet – 25 juni 1856, sida 3

a (Insändt.) Till Redaktionen af Aftonbladet. Uti en i n:o 130 för den 6 i denna månad, under rubrik: Vigten af ett läkarebetyg intagen artikel, angående bland annat ett af hr provincialläkaren doktor J. D. Lindström meddeladt embåtsintyg om hr häradshöfdingen A. M. Stenbergs sinnestillstånd, uppgifves, att enligt red. tillsända handlingar, de personer, hvilka under hr häradshöfdingens vistelse härstädes med honom umgåtts, hvaribland undertecknad uppräknas, vitsordat att intet spår af någon fix id eller sinnesrubbning, hvarken i ord, åthäfvor eller gerningar, hos honom kunnat förmärkas. Då häraf med skäl kan dragas den slutsats, att jag meddelat eller underskrifvit något bevis eller annan handling i ofvanantydde syftning, får jag härmed förklara, att sådant icke är händelsen, och, ehuru hr provincialläkaren doktor C. Hay äskat ett dylikt bevis, desto mindre kunnat komma i fråga, som, oberäknadt det ringa vitsord beviset skulle ega, jag anser mig icke vara ojäfvig, att uti ifrågavarande hänseende lemna intyg, enär jag kontrasignerat det utslag, hvarigenom den af kronobetjeningen, i följd af hr doktor Lindströms omförmälde embetsintyg, vidtagne åtgärd med fru Stenbergs och barnens skiljande från deras man och fader, blifvit af konungens befallningshafrande upphäfven och ogillad. Och behagade red. låta i sin tidning denna min förklaring intagas. Umeå den 16 Juni 1856. C. J. Cygneus. I anledning af ofvanstående förklaring, anser sig red. böra intyga, att visserligen icke någon af hr landssekreteraren Cygneus sjelf undertecknad skrift af det innehåll, som här omförmäles, blifvit red. förevisad, men att uti den utförligare berättelse om förloppet, hvilken blifvit lagd till grund för Aftonbladets referat, sedan berättelsens riktighet förut blifvit för red. af trovärdiga personer från orten intygad, hr landssekreteraren verkligen blifvit uppgifven såsom en bland de personer, hvilka med hr häradshöfding Stenberg, under hans vistelse af nära 14 dagar i staden, vid flera tillfällen inläto sig i långa samtal, äfven rörande hans hustru och barn, utan att de kunde upptäcka ringaste spår till sinoesrubbning eller ens någon fix id, eller märka att domhafvanden emot hustru eller barn hyste något hat.