Aftonbladet – 25 juni 1856, sida 2

i så fall har ni verkligen en utmärkt beskyddarinna. Ja, inte sant!... hon är högättad, tillifven och mäktig... Jag väntar mig också de största fördelar af min förbindelse med henne.n Den tonvigt, den unge mannen lade på de sista orden, gaf de begge qvinnorna mycket att tänka på. La Ramee såg de giriga blickar, med hvilka de rådfrågade hvarandra om dess egentliga betydelse, och han njöt af den nyfikenhet och oro, som lästes på deras ansigten. Men ni har ju ännu ej sagt oss, hvarför ni så länge hållit er undangömd och hvarför ni först i dag kommit hit? sade Marie Touchet efter några minuters tystnad. Bravo, der ha vi det!... Ni är minsann riktigt modig, madame, som äntligen vågar framkomma med denna fråga... hon har vid Gud länge nog bränt edra läpparb Förklara er, min herrel!... jag förstår i sanning hvarken ert sätt eller ert språk... ni, förr så tillbakadragen, så artig... så underdånig ... Marie Touchet häntydde på den underordnade ställning, som den unge mannen, oaktadt hans delaktighet uti de flesta af deras familjehemligheter, ändå alltid iakttagit då han varit tillsammans med dem. Det är santo, svarade han, jag har varit ödmjuk och slafvisk... jag har låtit trampa och befalla mig... men det ligger en evighet emellan förr och nu, madame !... då hoppades jag... jag kände min ungdom, och jag tvingade mig till tålamod... när mitt vilda blod någon gång sjöd alltför häftigt i ådrorna och med våld ville göra sin makt gällande, då lugnade jag det genast med tanken: din tir kommer också! Det låg någonting olycksbådande och hemskt