Aftonbladet – 25 juni 1856, sida 2

ig i verksamhet. Samma person berättade, att en nnan utvandrare från Jemshögs socken, som. vid ennes hemresa från Amerika gick och tiggde, hade illskrifvit en sin broder (en förmögen man) med ppmaning, att för all del sälja Bitt hemmån och flytta, då i Amerika vore vida. bättre än man nåonsin -kunde få det i Sverge, och att han icke ville lytta till Sverge, om han, som berättaren uttryckte ig, så finge tölv tynner gull, men-då nu den hemsomne utvandraren hade upplyst mannen, som: verkigen hade beslutat att efterkommauppmaningen, m sanna förhållandet, så har han i grefvens tid Nlifvit räddad från den utkastade kroken. —— — I Wenersborgs tidning för den 18 denres släses följande rymmingshistvria: Sistlidne fredag kl. V,7 på morgonen afreste fångöraren C. P. Forsström från tingsstället Qviström i Bohus län med trenne för stöld straffade personer; vemligen: Johannes. Magnusson Blixt från Kasen inder Hattefjell, Nils Kristensson och Andreas-Jovansson, jemväl från: nämde. ställe, för att, enligt erhållen: förpassning, afföra fångarne till-härvårande :ellfängelse... Ianledning af fördröjd skjuts under vägen anlände Forsström med fångarne till gästgifvaregården -Almås inom detta län icke förr än kl. ) på aftonen samma dag, derifrån han begaf sig hit åt staden en timma senäre eller kl. 10. Komne till en backe vid Kyrkogårdshålan i närheten. af Gustaf Adolfs Kyrka, yttrade en af de tvenne fångar, som jemnite skjutsbonden åkte i första kärran: Nu är det slut med åkningen,, hvarvid den i fångsarnes knä sittande skjutsbonden kastades ur käre ran i landsvägen; dit de begge med fotblock hoplåste fångarne hoppade och med tillhandsvarande stenar slogo bonden i hufvudet flere svårare slag. Då: gevaldigern: härvid ville kområa skjutsbonden till hjelp greps han, af den fånge han hade med sig uti kärrån, om hålsen och kastades till marken, hvarefter, och sedan de tvenne öfrige fångarne tillkommit, gevaldigern vidare misshandlades, samt fråntogs nycklarne till fängslen, som upplåstes, då fångarne springande begåfvo sig på flykten intill en närbelägen skog. Tidigt lördagsmorgonen ankom underrättelse -om rymningen hit till staden, då t.f. stadsfiskalen--och kronolänsmannen i Wassända med biträden genast begåfvo sig till rymningsstället, hvarest undersökning om tilldragelsen företogs äfvensom spaning efter rymmarne. Härvid förekom att fångföraren och skjutsbönden väl blifvit misshandlade, isynnerhet den senare, men att någon fara för deras lif icke lärer vara för handen: Hvarthän fångarne. tagit vägen kunde icke utrönas. Klockan omkring 8 lördags-aftonen ankommo från Dalsland: öfver Dalbobron trenne-manspersoner, hvilka,-inkomnhe till staden, -styrde kosån direkte till cellfängelser, der de genom bultning på dörren gåfvo sig tillkända och begärde af den tillkommande vakten att få tala med fängelsedirektören. Då denne tillstädeskom uppgåfvo de sina namn och befunnos vära de natten förut förrymde tjufvarne, hvilka nu med den mest enfaldiga och trovärdiga min uppdukade den ingalunda trovärdiga historien, att fångföraren och skjutsbonden varit fulla och slagits sinsemellan, samt att de, (rymmarne), icke velat åka tillsammans med de förre, hyarföre desse, som visste hvarthän de skulle forslas, nu sjelfmant infunnit sig.i fängelset. Det lärer emellertid vara upplyst att rymmarne begifvit sig skogsledes till. närheten af Hakerud på Dalsland, 7 fjerdingsväg härifrån, der de lägrat sig och sofyit samt efter uppvaknandet tagit det beslut att återgå hit och anmäla sig i cellfängelset. Huruvida något brott under dagen då de varit lösa blifvit af dem begånget, är ännu ej utrönt. Blixt är 31, Kristensson 39 och Johansson 25 år gammal, den förstnämde dömd för andra och de tvenne senare för första resan stöld. — Wenersborgs tidning meddelar följande utdrag ur ett bref från en i Amerika bosatt svensk, dateradt Springfield i Maj 1856. Sedan någon tid har jag egnat synnerlig uppmärksamhet åt gevärstillverkningen, uppoffrande för detta ändamål en stor del af det annars så angenäma umsänge i de älskvärda kretsar, der jag blifvit upptagen icke såsom en irrande främling, utån snarare såsom en kär medlem af familjen. Jag har under den förlidna veckan varit flitigt sysselsatt, attuti Springfieldska arsenalen afrita en af dessa för gevärsstockstillverkning -förundransvärdt konstruerade maskiner, hvilka, när de sättas i gång, väcka hos åskådaren häpnad och förundran; alldenstund denne, i följd af de, som det synes, förvirrade svängningarnes ofantliga hastighet, icke kan göra för sig begripligt hvarken hjulens gång eller deras förbindelser sinsemellan. Då jag der satt lutad öfver mitt ritbräde, inträdde en hög officer, som, efter hvad jag sedermera erfor, var af kejsar Alexander hitsänd, för att inspektera dennes här gjorda stora beställning af vapen och maskiner. Denne distingerade officer (med ett outtalbart namn), bitsänd af herrskaren öfver det största: monarkiska rike i verlden, beledsagades af general Whitney, fälttygmästare vid Förenta Staternas arsenal härstädes, var icke iklädd uniform med åtföljande påfogelssmycken, hvilket här endast skulle hafva väckt ett medlidsamt åtlöje, utan bar, som vi andra, en högtidligt enkel svart drägt, medförande ett stycke rått björkvirke, som blifvit honom tillsändt från Petersburg, — och anhöll att denna plankbit måtte få gå igenom vår gevärsstocksmaskin, på det han skulle kunna åt sin regering gifva en noggrann beskrifning om och prof af denna maskins qvicka och ackurata operationer. Han förstod icke engelskan tillräckligt, för att fatta beskrifningen öfver gången och verkningarne af maskinen i alla dess minsta detaljer, bvarföre första verkmästaren (the superintending foreman), som visste att jag talade tyska och fransyska, frågade mig, om han finge introducera mig, att såsom tolk biträda, hvartill jag samtyckte. Ryssen syntes blifva synnerligen glad öfver att finna någon med hvilken han kunde samtala på fransyska. Jsg hade således att alternerande tala engelska och fransyska Som alla maskinerne voro stälde att tillverka kavallerikarbiner och pistoler, måste de omställas, hvilket vållade något uppehåll, och förorsakade Onele Sam (Förenta Staternas regering) en depens af 50 dollars och var en stor artighet mot ryska regeringen. Det råa stycket björkplanka lemnades nu i klorna på den första maskinen. Ni skulle hafva sett ryssens förvåning och förtjusning, då han såg och uppmärksamt följde åe lätta hjulens (the lightings) hastiga framfart på den arbetande maskinen, hvaraf en del verktyg och huggare gjorde öfver 4000 (fyratusen) svängningar i minuten. Efter att hafva genomgått fyra slika maskiner på mindre än 40 (fyratio) minuter, nedföll slutligen den förut oformade plankbiten ur den sista maskinen, metamorfoserad till en den vackraste gevärsstock, som i vårt land vore möjligt att med handkraft åstadkomma. Som hvarje del,