Aftonbladet – 23 juni 1856, sida 3

Hvem... hvem?, murmlade dEntragues, bara man inte gissar för bittida... Spelar Zamet någon rol uti dessa kommentarier? frågade -Henriette -lifligt. Ja, man påstår att mötet bar egt rum hos honom. Men det tycks som om konungen vore ledsen efter han läser in sig, inföll Marie Touchet. Ja, dertill kan man ej neka... konungen är verkligen ledsen. Henriette rynkade ögonbrynen. Det är ett ytterligare bevis på hans ädla och förträffliga hjerta !) utropade dEntragues, han börde minsann i stället vara glad. Hon är tyvärr ännu icke rest, mumlade Marie Touchet. Kanske att man borde tala med Zamet, tillade Henriette. Försigtighet! ... försigtighet!..., deklamerade dEntragues. Jag Vet hvad som borde göras, inföll Marie Touchet; men huru kunna utföra det? ... huru kunna hålla konungen aflägsnad tjugofyra timmar?... Efter denna tid vore all försoning omöjlig. Låtom oss rådfråga spåqvinnan ... Under förevändning att gå till henne, kunna vi äfven träffa Zamet. Jag väntade honom tidigt på morgorienn, mumlade Henriette. Han är maturligtvisi detta ögonblick mycket rädd att kompromettera sig,, afbröt.grefven af Auvergne, och det må man ej förtänka honom . . . Emellertid kunna AEotragues och ja. gå dit HI r att ytterligar j för går ringar och änvu ev gång bedja om att iakttaga den strängaste tystnad angaende hela äfventyret ... H en slug karl, hän vet kanske något lat afligsoa konungen från Paris, tills rharkisinnan ör sin väg.