matisk tonskapelse i längden måste blifva tröttande. Bellinis musik är också mera e!cgisk än dramatisk. Hans enkla, varma mel dicr anslå ofta känslan; de hafva utgått fran kompositörens själ, såsom ett eko från havs hemland Sicilien (der Bellini föddes den :3 November 1802), hvars barnsliga, klag nde och melankoliska melodier alltjemt tyckas återijuda i kans sånger, på samma sätt som före henom 1 den odödlige Pergolesis och Paesiellos kompositioner. Operan med sin nya uppsättning tillvann sig, särdeles genom utförandet af hufvudpartierna, mycket bifall. Fröken Westerstrand har med framgång gifvit Aminas roll. Hennes uppfattning af densamma är sann, hennes framställning lefvande. Allt tyckes antyda, att hon bildat sig efter utmärkta mönster och sökt tillegna sig det goda. Hon återgifver ict svåra sångpartiet med vanlig artistisk fulländning, och medgåfve hennes rösts tillgångar att gifva den behöriga eller rättare behöfliga färgen åt de dervid förekommande större dramatiska momangerna, torde hon sannolikt kunna motse en lysande framgång hvarhelst hon uppträdde i detta parti. Hon framropades äfven tillika med hr Ander åtskilliga gånger samt begåfvades med blommor. Elvino gifves af br Ander med den förmåga, både i musikaliskt och dramatiskt afseende, som man hos denne artist är van att beundra. Han inlägger här tillika i sin manliga sång en mjukhet och ett behag, som lärt oss känna hans öfverlägsna talang från en ny sida, under det man derjemte har rika anledningar att intagas af det fina och sanna uttrycket ej mindre i hans sång än i hans stumma spel. Eburu Elvinos parti icke hör till de mest lysande, i hvilka en sådan sångare som hr Ander kan använda sin förmåga, torde man kunna antaga, att Sömngångerskan med honom skulle blifvit en god kassapjes, om operan blifvit uppsatt under en mera aplig årstid. Öiriga medspelande, såsom Therese, (mll