MUSIK. Sömngångerskan. — Fröken Westerstrand. — Hr Auder. -— Musikaliska notiser. La Somnambula,, en af den italienska maestron Vicenzo Bellinis få tonskapelser, har åter blifvit upptagen på kungliga teatern, och under den sistförflutna veckan gifvits tvenne gånger. Då en längre tid förflutit, sedan denna opera senast här gafs, vilja vi först erinra om den af Romani författade librettons innehåll, för att derefter i få ord redogöra för musiken. En ung hemmansegare i en Schweizisk by, Elvino, är just sysselsatt med att uppgöra äktenskapskontrakt med en ung faderoch moderlös flicka, Amina, och vigseln skall dagen derefter förrättas i församlingens kyrka, då en ung resande, grefve Rudolf, anländer till byns värdshus, be alldeles invid den af ninas styfmoder, mjölnareenkan Therese, bebodda qvarobyggnad. Grefven, som i bruden tycker sig finna dragen af en för honom förlorad vänninna, visar henne, till Elvinos stora förargelse, — ty Elvino är lik så många andra varma älskare svartsjuk — mycken uppmärksamhet. Aftonen inträder emellertid, aftonklockan höres ljuda, uppmanande till hvila, hvarföre gästerna, hvilka, efter att för grefven omtalat en hvit gestalts nattliga vandringar der i byn, snart åtskiljas ; och efter ett ömt afskedstagande skiljas äfven de unga tu. Andra akten föreställer grefvens sofrum; det är redan natt, då värdshusvärdinnan Elisa inkommer, för att fråga om grefven ytterligare har något att befallan. Under det en liten kurtis ou uppstår, höres utanför bygg ett doft buller, hvarvid Elisa skyndar ir af sidorummen. Strax dercfter inträder A genom fönstret, som sömn. sångerska, I en hvit na förtjust öfver ä fönstret efter henne. d unde hvilken a El som i den nya lätt klädda gästen hus grefven upptäckt dep unga bruden, skyndar