Aftonbladet – 21 juni 1856, sida 3

danefter endast inför er far qvarstågonr brottslig, ty han kan med skäl förebrå er en brist på förtroende, hvilken nära kostat er hofvets aktning... En ung flicka, hon må vara huru rikt begåfvad som helst, så sakna ändå hennes företag alltid denna mogna öfverläggning, och hennes beräkningar denna kalla noggranhet, som utmärker. de äldre åren... Hon rusar blindt åstad till sitt mål, och följden är att hennes planer vanligtvis misslyckas, då de deremot sällan, jag kan väl säga aldrig, skulle göra det om hon emottoge en erfaren ledares råd. Denna afskyvärda moral, uttalad med öfvertygelsens hela säkerhet, förfelade ej sin verkan på den unga flickan. Hon förstod visserligen att fadern önskade återtaga sitt förra välde öfver henne, men hon kände också sin egen svaghet, hon insåg sin oförmåga att segra-utan hjelp, och hon ville derför ej afböja en förlikning, hvilken i framtiden försäkrade henne om en trogen bundsförvandt. 3 Jag är långt ifrån att ej vilja lyssna till edra råd, herr grefve, svarade hon förbindligt, men ni har tyvärr aldrig erbjudit mig dem... Det är ni, som brustit uti förtroende mot mig, och icke jag mot er!... Först för ni mig tillsammans med en person, som ingifver mig den våldsammaste kärlek, ni underblåser sjelf mina förhoppningar... ni vaggar mig utan tvekan in i de ljufvaste drömmar... och sedan, när tiden är inne att handla, då öfvergifver ni mig skoningslöst! Den väg, på hvilken både ni och vi vardra, är beströdd med hinder och faror, Henriette Hindren bestå deruti, att den man ni älskar ej är fri, och att han af egen vilja bundit eig... farorna: uti den hänryckning, hvarmed edra rivaler skola omfatta hvarje tillfälle till att skada och störta er. ÅK! hvad äro väl dessa Hinder, dessa fa