Aftonbladet – 21 juni 1856, sida 3

en ganska sinrik förevändning, men jag låter ändå icke så lätt narra mig, ty för att blifva spådd behöfver en ung flicka hvarken kompromettera sig, eller nattetid springa omkring på gatorna med fara att blifva förolämpad af den förste spefågel hon möter. Huru skulle jag annars hafva burit mig åt? frågade Henriette stött. Ni skulle hafva gjort detsamma som jag, min fröken... ni skulle hafva skrifvit till Zamet, och bedt honom skicka sin spåqvinna till Hötel dEntragues... dylika menniskor betalas, och när man betalar har man också rättighet att befalla.n Har ni skrifvit till Zamet ? utropade Henriette. Ja, min fröken.n För att kalla hit Leonora?x Ja, grefven af Auvergne, för hvilken jag omtalade alltsammans, har rådt mig dertill... Er bror är en ung man med utsökt takt och ovanlig menniskokännedom, och enligt hans åsigtär detta det enda sättet att qväfva de äreröriga rykten, hvilka er lättsinniga utflykt torde framkalla . .. Spåqvinnan måste ovilkorligen komma, hit, Henriette på det att verlden ej må kunna förebrå er det, som tilldragit sig i er fars och er brors närvaro. Hvad har min mor sagt? frågade den unga flickan. Er vördnadsvärda mor vet Gud skelofingen.ting! svarade dEntragues högtidligt. Emelrtid har grefven af Auvergne på min begäran gifvit sig till Louvern för att derstädes, så ycket som möjligt är, söka vederlägga de viska rykten, hvilka denna natts tilldragelser troligtvis redan satt i omlopp bland hofmännen... Vi skola sålunda — jag hoppas det minstone — lyckas att utplåna ert fel i allänhetens ögon, — ja, min fröken, tack vare er brors snille och rådighet, skall ni hä