Hon befalde strängt sin kammarjungfru, en tjenarinna aldeles sådan, som intriganta qvinnor behöfva dem, att ögonblickligen föra till henne hvarje bud, som instälde sig, af hvilken beskaffenhet det än vore. Den stolta fröken dEntragues ansåg det naturligtvis ej möjligt, att Henrik IV, denne ridderlige ädling, skulle kunna underlåta att hålla henne skadeslös för allt hvad hon genom bonom lidit, — säkerligen skulle han på något sätt uttrycka sin saknad och sitt hopp. Konungar äro mäktige, uppfinningsrike och listige, både genom sig sjelfve och sina tjenare, och Hötel dEntragues var aldrig stängdt hvarken för biljetter eller besök. Men hela natten förflöt utan något budskap; och ett rof för den största harm, sökte Henriette förgäfves att tilltrycka sina tunga ögonlock; hennes sömnlöshet stördes endast då och då af flyktiga drömmar, liknande dessa mörka moln, hvilka gruppvis sväfva öfver en åskdiger himmel. Följande dagen låg hon ännu när dEntragues oanmäld inträdde i hennes rum. Med synbar öfverraskning betraktade den unga flickan fadern, som, utan att yttra ett enda ord, genast satte sig vid hennes hufvudgärd. Från grefvens ansigte hade hvarje hvarje spår af denna ödmjukhet, hvilken föregående aftonen så tydligt lästs derpå, försvunnit; han bar sitt hufvud högt, och på hans panna hvilade hotande moln. Henriette, hvilken först ämnat fortsätta samma rol, som dagen förut, förstod, så snart hon: varseblef faderns allvarliga utseende, att någonting vigtigt var å färde; och osäker om hvad det kunde vara, beslöt hon strax att tiga och låta honom börja samtalet. Ni har ej rätt väl förklarat mig ändamålet med ert besök hos Zamet, min fröken, .ade han strängt. Horoskopet vär visserligen