Aftonbladet – 21 juni 1856, sida 3

des Eriesson till böter och återbekom sina penningr; BLANDADZS ÄMNER. Hvart hafva storkarne tagit vägen? 53 väl i Danmark som annorstädes bar man i år bes märkt att storkarne, dessa alltid välkomna gäster, detta år till större delen uteblifvit, till stor ängsl ri för mången. Såsom förklaring. på denna företeelse omtalar N. Pr. Zeit., att briggen Betty och Johanna från Hamburg, då den de sista dagarne af Mars mi nad passerade förbi Azorerna, en morgon fann Hat vet betäckt med en stor massa döda storkar; hvilleg flöto omkring på vattnet och småningom försvunro i. djupet såsom en sällsynt föda för hafvets inby-gare. Förmodligen hafva de häftiga ostliga stor marne drifvit de stackars storkarne ut på öppna haf vet och hindrat dem från ätt nå land. — Kejsar Nikolai frieri. Då Nikolaus 18157 besökte Berlin för att se huruvida någon af de prenssiska prinsessorna skulle passa honom, antyddes i sgssan Charlotta af sina föräldrar, att ifall han skv!a fästa sig vid hennes person; hade de ingenting er:-t att hon besvarade hans böjelse. Den för storfurst: s vistelse i Berlin bestämda tid var nära sitt slut, och han satt sista aftonen under supån vid prinsessans sida, då han hastigt säde henne, att han måstelen: na Berlin dagen derpå. Han hoppades sålunda it förmå henne till någon yttring af ledsnad häröfver, men hennes junfruliga stolthet afhöll henne ifrån sit besvara framställningen med annat, än några: inter sägande anmärkningar. Storfursten vidtog dervå innan kort en annan operationsplan. Som han vissir, att haru föga än sällskapets blickar synbart voro fästade på honom och hans sköna granne, de likväl: i sjelfva verket vore föremål för en allmän uppmärksamhet, började han med att säga henne, likväl på ett till utseendet obesväradt sätt, under det han letis med en af sina ringar, att han under sin korta dervaro sökt göra sig bekant med hennes karakter ri. mm, och att han hos henne funnit alla de egernskaper, som han trodde egnade att göra honom lycklig som make, men då de i detta ögonblick båda tv: voro föremål för de närvarändes spejande uppmärk: samhet, ville han ej nu yrka på något svar, men ifall det vore henne angenämt att han förlängde sin vistelse vid hennes faders hof, kunde hon måhända ha den godheten att taga upp den ring han höll i sin hand. Härvid stack han lekande ringen i ett bröd, somm låg frariför honom på bordet, och fåt satte derpå sin supå under en skenbar likgiltigh;t, Med saåmma obesvärade utseende räckte prinsessän ut sin hand och tog brödet liksom af misstag, dröj så, utan att sällskapet märkte det,ut ringen och.sa:tv den på sin egen hand. Utgången af frieriet är a!l!mänt bekant, — En jernbana på en torfmosse. I Malmö Snällpost läses följande insända artikel: Under resa från Jönköping till. Kristianstad pl serade insändaren i början af April. månad, egen:t men: Wankifva i Vestra Göinge. härad; tillbörarlöjtnant Ehrenborg. Utaf min skjutsbonde, som ver en hemmansåbo från Bjurnum; hörde jag omta!s: många och stora förbättringar, som löjtnant E. vi tagit på denna sin egendom, dels med odlingen tf både åker och äng, så att egendomen afkastar mån.dubbelt säd och föder 3 å 4 gånger så många kreutur som för 20 år sedan, dels ock med odling st skog, hvarigenom den reda stora skogen till egendomen, som lär bestå af ett par tusen tunnland, kommer att betydligt utvidgas. — Detta mitt samtal med skjutsbonden gjorde, att jag allt jemt betraktade, egorna; när jag kom i närheten af Almaåen, såg jag, på afstånd en ovanligt stor vagn drägas af 2:ne oxar, och då jag frågade skjutsbotiden hvad de. der företogo sig, fick jag till svar att han ej visste det, men att vagnen kördes på n stor mosse, som, blifvit odla. Den stora vagnen väckte min nyfikenhi jag gick ner till stället för att erfara hvad som. rehades, och blef ej litet förvånad när jag fick 4 en jernbana anlagd på en 90 å 100 tunnland. stor mosse; denna railväg var omkring 900 å 1000 alävr lång, anlagd för att sändbelägga mossen. Efter mitt omdöme ville jag anse denna jordmån såsom dyjot!; men man försäkrade mig att innan den blef odlad var det ren torf, 6 å 7 tunnland voro redan belagt med en lerblandad sand till 2 a 3 tums tjocklek, och man sade mig, att detta arbete skulle fortgå hula sommaren, och att på 3:ne dagar blef hvarje tu: land färdigt. Banan var flyttbar, och så snart et qvarter af mossen var färdigt, flyttades banan öffogropen till närmaste qvarter, der arbetet fortsatt: 2:ne med jernhjul försedda vagnar voro jemt i gås; så att när den ena fördes ut med sin Jast, pålasitdes den andra, som på detia vis var åter i ordnis när den första kom tillbaka, så att endast ett par oxar brukades till båda vagnarne. Efter hvad ja: kunde tycka rymde hvarje vagn 40 till 45 tunnor. Det är intet tvifvel, att ju detta storå fält snart T-—. blifver en af de bördigaste åkrar i ländet, och so-a jag ej förr hört omtalas ett sådant företag som detta, hvarigenom arbetet går lika fort med ett par dfagare som annars med 12 aå 14, och besparar hall: arbetspersonalen, vill jag densamma genom. tidnirgarne allmängöra, och råder jag hvar och en, som I befattar sig med mossodlingar, att fara till Wankifva och af löjtnant Ehrenborgs arbeten se huru arbetet bör företagas och fullbordas. frländare och amerikanare. Såsom ett komiskt drag af irländsk stridslystnad och amerikansk spekulationsifver, berättar den bekante resan den Kohl följande anekdot. Han befann sig en gån. på en amerikansk ångbåt i samtal med en irländare och en amerikanare. iå den förstnämde hörde att Kohl var en tysk, sökte han med mycken ifver blifva pplyst om, hvilkendera befolkningen i Tyskland, kaoliker eller protestanter, räknade största äntalet. Kobl menade, att de utgjorde ungefar lika många. Nåj hur många då å hvardera sidan? frågade den grundge irländaren vidare. Åh, en sexton till aderton illioner, svarade Kobl. Det var starkt! utropa:icannen med entusiasm; ha, hvilket präktigt sla; I mål det skolle blifva, om de alla girge löst på hverandra!v — Ja, instämde amerikanaren, och hvilken förträfflig affär kunde jag icke göra, om jag finge leverera de nödige påkarne!s Sålunda fla made irländarens fantasi upp vid tanken på ett handgemåpg: mellan trettio-ex millioner menniskor, m:s dan yankeen i all stillhet redan beräknade den möj. liga vinsten på leveransen af de dertill erförderlisa vapnen. ö — Fotografien här nyligen af en mr Thompa erhållit en ny användning, nemligen att göra