att -refva segel. —— — Bazarbyggnaden vid gamla slussen i Stockholm har nu så framskridit att bodlägenheterna anmälas till uthyrning från och med den 1 Oktober detta år. Drätselkommissionen, som mottager skriftliga hyresanbud intill kl. 12 onsdagen den 25 dennes, tillkännagifver, att de bodar, som hafva ingång från Karl Johans torg, icke få användas till restaurationslokal af något slag eller till försäljning af matvaror. — Svenska jägareförbundet firade onsdagen den 18 sin högtidsdag i närvaro af en talrik samling förbundsledamöter samt åtskilliga medlemmar af jagtoch skyttesällskap -i landsorten. Efter verkstäld -prisskjutning å tafla af ett ovanligt stort antal deltagare, befanns att H. M. konungens pris, en dyrbar och af rustmästaren A. F. Hagström utmärkt väl arbetad dubbelbössa, icke för dagen fick utdelas, då ingen af de täflande uppnått 30 points. Deremot tilldelades andra (som sålunda blef det första för dagen) priset, H. K. H. kronprinsens, en jagtflaska af silfver, åt hr F. Ramström för 29 points med 17 7,, tums afstånd från centrum. Tredje priset, förbundets belöningsmedalj i silfver, erhöll hr W. Damberg för 28 points med 18!,, tums afstånd från centrum, och accessit eller förbundets belöningsmedaljer i brons tilldelades hrr J. A. Dahlgren och C. A. Isoz för uppnådde 27 points. För skjutning å björn hade fyra särskilta priser blifvit bestämda, och befanns vid anstäld uppmätning mellan de täflande, som med sina skott träffat björpen närmast hjertat, följande herrar tillkomma pris, nemligen hr C. A. Isoz första priset: en knallhattsreservoir, hr F. Ramström andra priset: en jagtflaska af britanniametall, hr J. E. J. Dubost tredje priset, bestående af penningar, och hr C. J. Lemke fjerde priset: ett fodral för bösslås. Stjernskjutning, hvilken som vanligt utmärktes af flera vackra skott och dervid hr H. A.J. Lagercrantz träffade med alla sina 3 skott, förehades till sent på aftonen. Det stora antalet täflande hade gjort hvarje särskilt skjutöfning så långvarig att några vidare för dagen icke medhunnos, utan samlades förbundet till en å Stallmästaregården arrangerad aftonmåltid, deri ordföranden och vice ordföranden deltogo. (Posttidningen.) —— — Den vackra och välbygda egendomen Menhamra på Ekerön har, med växande gröda och en mindre del inventarier, blifvit i dessa dagar af grefve O. G. Wrangel försåld till handlanden Carlsn för 32,666 rdr 32 sk. bko. — Laändtbruksakademiens årshögtid. Vi meddela efter Svenska Tidningen följande redogörelse för denna sammankomst, hvilken efter hvad vi förut omnämt egde rum den 17 på efterm. i akademiens lokal på experimentalfältet utanför Roslags tull. Sammankomsten öppnades omkring kl. 7 med följande tal af akademiens direktör, presidenten Åkerman. vAllernådigste konung! Den på en gång ledande och uppmuntrande omsorg, E. M. skänker allt, som kan gagna eller hedra fäderneslandet och hvilken samtiden bevittnar och tacksamt erkänner för att åt efterverlden på historiens blad upptecknas, har städse och i rikt mått jemväl kommit den stiftelse till godo, hvars tolk jag vid detta tillfälle har den äran vara. Vi hugnas äfven i dag, då E. M., vår höge beskyddare, behagat infinna sig ibland oss, för att emottaga redogörelse för akademiens verksamhet under det förflutna året, samt om förhållandet med landtmannanäringarnes utveckling och tillstånd, så vidt akademien derom kunnat förskaffa sig kännedom. Det tillkommer ej akademien att bedöma, med hvad framgång denna verksamhet egt rum i den riktning, som med akademiens stiftande varit afsedd, till landtmannanäringarnes båtnad. Hon är, likasom hvarje annan statsinstitution, underkastad offentlighetens granskning, och söker sin tillfredsställelse i känslan af att icke frukta domen. Men om äfven vid dess afgifvande skulle, såsom vanligt, förefinnas skilda meningar, så äro de likväl enstämmiga att erkänna, det vårt jordbruk väl aldrig, så långt Sverges häfder gå tillbaka, haft att glädja sig åt så gyllene frukter, som under året 1855, om ock tillförene ymnigare skördar understundom kunnat fägna odlaren och belöna hans möda. Den enskilte medborgarens välstånd är grunden och vilkoret för statens, och fördelarne af fjolårets lika ovanliga som lyckliga förhållanden hafva derföre äfven kommit samhället i sin helhet till godo, kanske mest likväl genom de lärdomar de lemnat den uppmärksamme betraktaren till ett rätt bedömande af tillståndet, hvad landets spanmålsproduktion angår. Han behöfver ej gå många år tillbaka, för att erinra sig sitt fädernesland såsom I i behof att årligen förskaffa sig större eller mindre del af det öfverskott af jordbrukets alster, som främmande länder, efter de egna behofvens tillfredsställande, hade att aflåta. Kom så en tid, då skördens beskaffenhet, att utfalla ymnigare eller knappare, bestämde, huruvida landet behöfde utifrån fylla hvad som, utöfver dess egna tillgångar, erfordrades till uppehälle åt dess inbyggare, eller hade något öfver att afyttra till utlandet. Men de senare åren hafva häft all tvekan i detta fall och låtit Sverge intaga sin rang ibland sädesexporterande stater. 1854 års spanmålsexport, den största som hitintills egt rum, eller af 980,031 tunnor, sedan importen afdragits, väckte då både glädje och förvåning, och mången lät af det exempellösa förhållandet och den omständighet, att skörden 1854 i mellersta Sverge hvad höstsäden angick ingalunda var öfver medelmåttan, hänföra sig till fruktan, att det vid årets slut qvarvarande förrådet icke skulle vara tillräckligt för fyllande af de inhemska behofven, till dess en ny skörd kunde bereda nya och ökade tillgångar. Denna fruktan visade sig dock mera än öfverflödig, ty under året 1855 exporterades till det mesta af behållningarne utaf 1854 års grödor icke mindre än 1,721,434 tunnor, utöfver hvad som betäckte landets spanmålsimport. — Af denna export utgjorde hvete 79,461 tunnor samt råg 716,591 tunnor. Det fördelaktiga resultatet för landtmannen af att sålunda, och i ökad skala, ytterligare uppträda på den utländska marknaden och der finna sin vara ej blott godkänd utan väl ansedd och begärlig, ökades än mera derigenom, att försäljningen skedde till högst fördelaktiga pris. Spanmålsprisen, som redan vid årets början voro höga, fortforo att bibehålla sig vid samma höjd ända till sjöfartens öppnande, då de, i följd af de uppjagade prisen på verldsmarknaden, började än ytterligare stiga och fortforo dermed till årets slut, då de uppnådde en höjd, som inom vårt land väl sällan förr egt rum. Rågpriset, som i medeltal för hela riket, i Januari månad var 10 rdr 40 sk. bko, uppgick i Maj månad till 11 rår 24 sk. och i December till 14 rdr 32 sk. Medelpriset för hela året var 12 rdr 24 sk. och således omkring 1 rdr högre än 1854. För öfrigt stodo prisen högst i Göteborgs, Stockholms, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, samt lägst i Kronobergs, Örebro, Kalmar, Gottlands MIKRO TRASKAR RT RR AT TIA ETT AS teh (0 OM het. ot br Mr VR