Aftonbladet – 20 juni 1856, sida 2

försök att kunna bibehålla er kärlek, har jag ändå förlorat den... Ni bedrager mig! JagI Och det är illa gjordt, sire; ty jag har aldrig varit hvarken misstrogen eller svartsjuk, utan blindt trott det ni sagt mig... Likt en trogen hund har jag hvilat vid edra fötter. Lycklig, då ni har varit glad, ledsen, då ni bar varit sorgsen, har jag endast lefvat för och genom er, och jag hade väl rättighet att fordra någonting i utbyte. Hela min kärlek tillhör er, Gabriellab utbrast Henrik ångestfullt. Nej, sirel, Jag svär... Tyst!... Henrik IV får ej nedlåta sig till att ljuga!... Jag är ers majestäts ödmjukaste tjenarinna; endast jag bör lida af de moln, hvilka uppstiga på vår kärleks himmel. Konungen eger rättighet att följa sin vilja och sin smak; hans nycker måste vara heliga för alla och isynnerhet för mig. Ah, sire, tro ej att jag förebrår er någonting; tvärtom, dertill känner jag alltför väl mina plikter mot: min herre... och Gud, som ser i hjertat, han vet att mina läppar ej yttra andra tankar än de som dväljas i min själl Men hvarifrån har ni fått detta olycksaliga infall? Det är intet infall, sire; det är en sanning. : Nåväl, låtom oss då tillsammans undersöka denna sanning. Alltför gerna, efter ers majestät vill bevilja mig denna nåd... I gär drog ni er mycket bittida tillbaka i edra rum? Ja visst... det såg ni ju sjelf. Och om jag ej misstager mig, så gick ers majestät också genast till sängs? Det är sant. RR or RIAA