Aftonbladet – 19 juni 1856, sida 2

konungen, hvilken ban ännu förmodade. i trädgården, afvaktande den hemliga portens öppnande: en-utanför denna port stod en man, hvars åsyn förskräckte florentinaren; och han skyndade åter in i hotellet för att fråga sina tjenare och möjligtvis der äterfinna några spår af den försvunne monarken. Denne, som framförallt fruktade offentlighet och genast svalnade för en så omtvistad eröfring, hade sprungit tills. hanuppnåttträdgårdens mörkaste allå. Der befann han sig plötsligen framför en nedramlad mur, hvars öppning förekom honom som en vidsträckt port, ledande till friheten. Han hoppade lätt öfver de nedrasade stenarne och var utan att sjelf veta deraf inne bos grannen. Knapt hade monarken tagit några snabba steg innan han hejdades af Espårance, hvilken häftigt spärrade honom vägen. Konungen var maskerad. Espeårance, som såg en man framför sig, hvilken ej besvarade hans ord, utan!i det stället försökte att gömma sig, frågade med stadig röst, med hvilken rättighet en okänd, maskerad person vågade intränga i hans trädgård, och hotade att ditkalla sina tjenare. Månen, som i detta ögonblick framtittade, kastade en blek stråle på Esperances ansigte; vid. denna syn utstötte kontimgen ett rop af glad öfverraskning: Ventre-Saint-gris!, sade han, jag tror mig I känna erl!, ; Dermed afslet han sin mask. Konungen I utropade Espårance, gripen af bestörtning. Ja, konungen, som är mycket besvärad af sin person, konungen, som af alla krafter flyr, och som framför allt ej vill blifva sedd. I Säg, har ni någon säker utgång, min unge vän ? Ja, sire, svarade den unge, mannen artigt,