Aftonbladet – 18 juni 1856, sida 2

Något nytt väntade honom ... svarta ögon ef:er blå... en demon efter en engel. Huru kunna försaka ett sådant tillfälle till nöje, och var icke utomdess, som han trodde, allt räddadt, då han lemnade bjertat hemma oeh endast medtog sin berusade hjerna? För öfrigt, sade han till sig sjelf, sär det ju endast en timma... en liten bit af natten .. en glad visa mellan tvenne kyssar. Med Zamets utbrunna ljus är allt förbi... Denne Zamet, hvilken glad kamrat! alltid mån om sin konungs nöjen. Ännu rikare på fantasi, in på penningar, förstår han att göra koaungsligheten både lätt och rolig för sin herre... Alla tro mig i min gäng... men i stället för sömn, lagar Zamet att jag får skratta; och i morgon, då jag i Louvren uppvaknar under mitt kungliga sängtak, koromer jag att arse det hela för en förtjusande dröm -. ack! hvad ag derefter skall älska min ljufva Gabriella! Det var i denna sinnesstämning, som movarken inträdde genom hotellets lilla lönport, hvarest Zamet väntade honom. Hon är kommenb, hviskade han, och ensam. Det var stor bal hos. florentinaren Zamet. Ett litet antal utvalde dansörer öfvade sig i den stora salen uti nya dansar. Några spetare sutto kring ett bord i ett hörn af rummet. Masker betäckte nästan alla ansigten. Då den äfven maskerade monarken inträdde, rörde sig ingen; ingen syntes ana herrskarens närvaro. Henrik var just ingen utmärkt dansör, e) beller tyckte han om spel, när han icke vann, Dessa begge tidsfördrif frestade honom således icke, och han kastade redan ganska surmulna blickar omkring sig, då Zamet, som bemärkte detta missnöje, skyndade att förskaffa